Ladida
Det var allt ett tag sen jag skrev ett inlägg.
Faktum är att jag inte kunnat skriva några inlägg för jag har inte haft något att skriva om. Jag har på sista tiden bara kännt en äcklig tomhet. Som om något saknas i mig, eller som om jag inte fanns överhuvudtaget. Detta låter väldigt typiskt för sin ålder och jag antar att det är en ungdomsgrej. Men om det vore det skulle väl jag vara deprimerad men det konstiga är att jag inte har orken att ens vara depressiv. Faktum är att jag inte har orken till något överhuvudtaget just nu, allting är bara som en stor seg blandning gammalt och nytt. Livet flyter på och jag missar säkert en massa och jag vet att det skulle göra mig gott att bara vara mig själv lite mer med folk och allmänt vara jag men jag orkar inte.
Jag vill verkligen inte klaga och jag söker ingens sympati. Det här är blott en ursäkt för varför jag inte bloggar eller varför jag kanske ibland verkar off eller är extrem för jag vet inte vad jag är eller vad jag orkar vara. Eller så orkar jag helt enkelt inte.
Just nu är jag sluten av en tät, tät dimma av intet som försöker sluka mig och det har pågått så länge utan att jag vetat om det (lustigt nog) att när jag väl upptäckt det har jag ingen ork att kämpa emot. Om detta är vad poeter beskriver och kallar för gråa dagar som man kan finna så mycket gott i så kan de dra åt helvete.
Den som förstår detta inlägget kan unna sig själv en glass för jag fattar inte det själv :/
Ses en annan gång
Faktum är att jag inte kunnat skriva några inlägg för jag har inte haft något att skriva om. Jag har på sista tiden bara kännt en äcklig tomhet. Som om något saknas i mig, eller som om jag inte fanns överhuvudtaget. Detta låter väldigt typiskt för sin ålder och jag antar att det är en ungdomsgrej. Men om det vore det skulle väl jag vara deprimerad men det konstiga är att jag inte har orken att ens vara depressiv. Faktum är att jag inte har orken till något överhuvudtaget just nu, allting är bara som en stor seg blandning gammalt och nytt. Livet flyter på och jag missar säkert en massa och jag vet att det skulle göra mig gott att bara vara mig själv lite mer med folk och allmänt vara jag men jag orkar inte.
Jag vill verkligen inte klaga och jag söker ingens sympati. Det här är blott en ursäkt för varför jag inte bloggar eller varför jag kanske ibland verkar off eller är extrem för jag vet inte vad jag är eller vad jag orkar vara. Eller så orkar jag helt enkelt inte.
Just nu är jag sluten av en tät, tät dimma av intet som försöker sluka mig och det har pågått så länge utan att jag vetat om det (lustigt nog) att när jag väl upptäckt det har jag ingen ork att kämpa emot. Om detta är vad poeter beskriver och kallar för gråa dagar som man kan finna så mycket gott i så kan de dra åt helvete.
Den som förstår detta inlägget kan unna sig själv en glass för jag fattar inte det själv :/
Ses en annan gång
Kommentarer
Postat av: sara
jättefin bild :)
Trackback