American Beauty
Jag bläddrade bland mina inte så många men fortfarande existentiella utkast som för det mesta består av halvklara tankar som jag bara skrivit ner och sparat för att sedan utveckla. I många fall har jag bara låtit de ligga här för att samla damm. Men det var ett utkast som var väldigt iögonfallande just idag.
"There is so much beauty in the world."
Det var allt. Hela inlägget.
Jag bestämde mig för att fästa min fokus på den frasen som faktiskt är tagen ur den filmen jag anser vara den enda i sin klass, en film som jag verkligen älskar mer än livet; American Beauty.
Ja, världen är full av vackra upplevelser. Men för att bli fin måste man lida pin, stämmer inte det?
För varje intressant blogg jag googlar fram hittar jag nio porrsidor, för varje låt jag letar hittar jag tolv mediokra, för varje person jag talar med finns det femton falska. Världen är vacker, om du strövar länge nog för att hitta den delen som är vacker.
Har du en riktig otur finner du aldrig livets fröjder, ibland fokuserar man bara på de negativa bitarna. Det kan i sin längd bli för mycket, för mycket kan i sin tur leda till oroliga och otrevliga konsekvenser.
Men visst är vi vackra, allt vi gör kretsar kring en elegans. Det finns skönhet i varje kropp och varje väsen, varje liv har sin sida. Många ser inte skönheten och andra förkastar den i tur för att finna något bättre, något som är mer roligt för stunden. Andra exponerar sin skönhet så pass att den blir till ett tomt intet, men i många fall kan detta intet locka till sig så många åskådare att personen ifråga fortfarande blir uppmärksammad.
Vad världen behöver är ett ljus, en frälsning. Tills dess letar vi efter något som vi aldrig kommer att kunna få, vi strävar så extremt efter en perfektion vars ribba är så hög men som vi fortsätter att höja.
Skönheten har ett namn, den lever mitt ibland oss. Jag har funnit mitt ljus i svåra stunder, även det här ljuset har ett namn. Men jag vet ännu ej ifall jag kan förlita mig åt det ljuset ännu, men tiden är en stark medhjälpare beroende på hur man utnyttjar den. Det gäller bara för mig att försöka, tills jag lyckas. Om jag faller försvinner skönheten och jag måste leta efter nästa.
Sådant är livet.
<3
Det är nästan lite tragiskt hur så många klagar på en avsaknad av skönhet i sin vardag, när de själva kan ha den i synfältet så mycket, men ändå inte se den. Något så enkelt som en solbelyst kulle med några tallar på en sval vårdag då solen varit i moln under en längre tid, eller helt enkelt någon i ens närhet.
Fast det här med vackra människor har jag funnit vara ett lite relativt begrepp. Min teori är att om man vistas i en flock (ja, jag benämner det som flock) full av vackra kvinnor, så kommer dina starka känslor för deras utseende långsamt att trubbas av tills du når en punkt då du på rak arm kan peka ut vilka du finner attraktiva och vilka som du inte alls tycker ser jättebra ut, även om du tyckt alla sett fantastiska ut i början. Samma sak är om du umgås i en flock oattraktiva kvinnor i en längre tid, då du snart börjar tycka de blir väldigt mycket sötare än vad ditt första intryck skvallrade om. Man når ett slags "equillibrium", vad i hela världen det nu kan heta på svenska.
Många känner nog igen effekten och skyller på att man lär känna personen och att ens syn av deras yttre påverkas av våran bild av deras inre. Bullshit om du frågar mig (vilket jag tar för givet att du gör). Egentligen så är det en överlevnadsinstinkt som helt enkelt får oss till att välja ut de lämpligaste honorna i en flock att para sig med för att bilda bra avkomma. Om möjligheterna är många och kvinnorna vackra, så måste några gallras ut så man kan bestämma sig för vilken hona man ska lägra, och i skönhetsfattiga sällskap så måste någon väljas.
Jag menar inte att jag spanar efter folk jag vill ligga med i olika konstellationer jag umgås med. Däremot tror jag att detta ligger i alla våra undermedvetna, och styr oss fram emot vilka flickor vi ska tycka om mer.
Inte för att det hade mycket att göra med ditt blogginlägg egentligen. Men jag behövde någon att presentera teorin för.
E=mc²
Alltså... jag vill vara din vän. Du verkar så trevlig och bryr dig verkligen om andra. Känner dig knappast men jo alltså tror verkligen du är snäll. Fast nu vågar jag inte skriva mitt namn :(