Memoirs of an open mind

Bloggen har behövt ett nytt ansikte. Verkligen. 

Som tur var fick jag stor hjälp av en god vän, faktum är att det är tack vare henne jag skriver det här inlägget.

Ett nytt ansikte betyder lite av en omstart. På sätt och vis kommer inte mycket att förändras, inte mycket alls. Jag kommer fortsätta att blogga precis när jag vill och känner för det, vilket innebär inte så speciellt ofta alls. Inte om man mäter sig med er bloggare därute. På sätt och vis förstår jag inte riktigt hur ni orkar med det, men vad ni skriver skall jag inte dömma. 

Vad jag kommer ändra är lite av ett perspektiv. Jag har malt väldigt mycket kring tankar, jag har använt metaforer och dolt mina tankar i ord inte värdiga att användas. 

Bloggen kommer att få ett nytt ansikte. Jag kommer att göra den mer rå, mer djup och mycket mer ärrad. På ett romantiskt vis skulle man kunna säga att jag kommer leverera mer rosor, men för varje ros följer även fler törn. Fler törn än vad ni läsare kanske alltid vill veta av, men så kommer det vara.

Mitt första inlägg skrevs en sen höstdag 2006. Tanken kvarstod i tre år. Trots att strukturen förändrades i hur jag skrev ner mina tankar kvarstod budskapet fortfarande som halvt utvecklat. Men jag känner att senaste halvåret har jag mognat något enormt. Om jag mognar vill jag även ta med väldigt mycket i mina skrifter. 

Mycket mer övernaturliga texter med schizofrena multipersonliga meddelanden samt hat, sorg och glädje. Alla känslor utlovas. Förr eller senare. 

Eminemil out.