Innocence
Med risk att låta väldigt sentimental kommer jag påbörja en blogg som har en karaktär av att vara väldigt onykter och väldigt osund för både mitt och ditt förnuft. Frukta inte! I skrivande stadie kan jag påpeka att jag inte inhalerat, injicerat eller helt enkelt tagit några som helst preparat och är därför helt och hållet mig själv.
Vad som har flugit i mig däremot kan jag inte svara för då det mest känns som om mina händer skriver åt mig och som om jag är den evige åskådaren, maktlös. Känslosam, men än en gång, maktlös.
Världen är full av vackra människor.
Jag talar ren och skär sanning. Vi säger det inte tillräckligt ofta, men för allt ont som händer och för alla otrevliga ting som i alla fall jag upplever finns det så mycket vackert att vi helt enkelt inte hinner med att reagera över dess sanna kraft. Så många uppskattningar som faller bort bara för att vi inte har tid, så många människor som dag ut och dag in lever i ovisshet eftersom vi bara tagit deras utseende och personlighet som en självklarhet i våran vardag.
En dag finns de inte där, och du kommer spendera resten av ditt liv sittandes i en gammal fotölj, undrandes över saker du kunde ha sagt samt komplimanger du skulle ha sagt. Ord du borde ha yttrat och människor du kanske skulle ha umgåtts lite mer med.
Tiden går fort och slutligen är du en gammal gubbstrutt, eller gumma, med inget annat än dina minnen och den så ihärdigt plågande tanken. "Tänk om?"
Ja tänk om.
För alla dessa människor som jag träffar varje dag, som jag upplever varje dag. De har ingen aning om vad jag anser vara så positivt, varför just dessa personer får mig att vilja fortsätta spendera tid på samma geografiska punkt varenda dag i flera år.
Så varför inte bara brista ut med en massa komplimanger? För att jag aldrig någonsin hört talats om en människa som överrusat andra med komplimanger utan att ha blivit kallad för läskig eller dylikt.
Var dag ser jag många ansikten som inte alltid ger ett intryck av glädje, men som alltid ger mig ett intryck av något bortom den vanliga barriären av känslor. Vissa människor speciellt har så unika karaktäriserande leenden att jag själv blir glad bara av att se dem. Andra är så otroligt söta och en tredje grupp bara rentut sagt vackra. Så många människor som bara går omkring och är vackra hela tiden, utan att anstränga sig.
Finns det en gud är dessa personer verkligen den lilla droppen med honung doppad in en smutsig flod av hemskheter och tristesser. Ordet förgylla är verkligen ingen slump, för det är vad de gör. Förgyller min och din vardag, så kanske vi också bör förgylla deras på något vis?
Många människor har det bara i sig, att vara så otroligt fin i sitt sätt. Söt i sitt utseende och vacker i sina drag, alla är unika och alla positiva och överraskande på en och samma gång. Själv har jag förälskat mig i en av de mest unika av sina slag, en otroligt vacker varelse med de absolut sötaste tendenserna en person kan ha att jag bara älskar henne mer för varje andetag, varje hjärtslag. Hon är det perfekta exemplet på en vacker människa som aldrig någonsin slutar upp med att uppmuntra mig att fortsätta existera.
Dessa människor, är en oas i öknen. Något unikt och fantastiskt. Så gör de en tjänst nästa gång du stöter på en sådan person, skänk en komplimang åt deras håll. Snälla? :)
Smile!
<3