Memoirs of an open mind

"Please allow me to introduce myself
I'm a man of wealth and taste
I've been around for a long, long year
Stole many a man's soul and faith"

-Sympathy for the Devil, Rollin Stones

"Clear all your sins 
Get born again
Just repeat a couple lines
Lines... yeah

Can you protect,
Me when I'm wrecked
I pretend you're still alive"

-Get born again, Alice in Chains

Första gången jag mötte honom var jag svagt berusad. Jag minns han som en smal, mörk herre. Han var mycket ung, kanske en trettio år, inte mer och han rörde sig med en stil som fångade alla kvinnors blick. Jag kom på mig själv att inte känna någon avund alls, jag ville inte vara som han vilket fick min blick att flacka bort från den underlige karln. Förvåningen spred sig som ett obehag när jag sedan lyfte blicken och fann denne man ståendes blickstilla bara några meter från mig, med ett svagt leende på läpparna.
"God kväll." rösten var kylig men med en artighet som på något vis genomsyrade min sköld.
"God kväll." svarade jag efter en liten stunds tystnad.
"Hur kommer det sig att ni står här på balkongen utan något sällskap?" frågade han.
"Jag vet inte om jag känner mig bekväm att prata med dig." svarade jag bestämt.
Mannen log. "Tillåt mig att backa bandet en liten bit och presentera mig. Mitt namn är Lucifer."
Jag brast ut i en skrattsalva. Han måste ju själv förstå hur fånigt det lät? Men han bara stod där och log, hans ögon gnistrade.
"Var något lustigt, herr?"
"Martin. Jag," hämtade andan, "ber om ursäkt. Det är bara så konstigt. Ditt namn!"
"Ja?" undrade Lucifer.
"Jag har aldrig träffat en människa som hetat Lucifer förut! Det är som om själve Djävulen skulle stå framför mig! Det är ju absurt!" utbrast jag.
"Varför skulle det på något vis vara absurt? Vi är båda på en balkong som tillhör en bordell, en bordell som dessutom har en swinger-kväll. Om något skulle Djävulen trivts bra här." Lucifer fnissade till.
"Jo, i och för sig har du helt rätt Lucifer. 'Köttets lustar är helvetet förkroppsligat!', äh! Det skulle låta som ett citat, men ärligt talat är jag för uppfriskad för att komma på ett enda citat ur någonting i närheten av en Bibel. Tror aldrig jag kunnat ett enda." jag svepte min drink.
"Oroa dig inte, ditt citat var mycket roligare än de som Bibeln försöker kasta på människan. Skall vi ta ett glas tillsammans herr Martin?" frågade Lucifer som verkade genuint intresserad, jag var bara inte säker på vad.

Efter att jag accepterat hans förfrågan begav vi oss in för att stärka oss inför vad som skulle bli en lång natt. Jag bad servitrisen, en ung flicka i spetskorsett, om att blanda det bästa hon kunde komma på, något som i efterhand visade sig vara en urusel idé då drinken smakade både sött och blaskigt. Lucifer valde någon genomskinlig drink med två kaffebönor i. Han påpekade drinkens speciella smak av lakrits och tände en smal cigarett innan han med brist av intresse för att röka klart den fimpade i bartenderns urringning. Jag höll för munnen för att inte skratta åt denne mans plötsligt manschauviniska agerande, han måste han förstått det jag också precis insett: Mitt tycke för Lucifer ökade med ens markant. Med ens pekade han mot balkongen och ledde mig tillbaka ut som om jag vore hans personliga sällskap.

Lucifer tände en ny cigarett, insåg med ens sitt eget ointresse för att röka och satte den smått glödande cigaretten bakom höger öra.
"Så, nu när jag fått en större del av din uppmärksamhet vill jag veta varför du ännu inte funnit något sällskap Martin?"
Frågan vilade tungt en stund mellan oss två, Lucifers ögon trängde igenom mig och jag kände obehaget än en gång men skyllde på alkoholen, inte för att det hindrade mig från att ta ytterligare en djup klunk. Jag märkte hur jag darrade på handen när jag förde glaset mot läpparna. Skulle jag berätta? "Jag är en man med väldigt... Pekuljär smak." kanske, kanske inte. Jag var för nuläget stolt över att ha sagt pekuljär i det tillståndet jag befann mig i. Pekuljär var ett mycket fint ord, jag ville pröva det oftare.
"Vad för smak är det?" löd frågan, som om samtalet hela tiden var ett förhör för Lucifer. Han ville åt någonting och allt jag försökte göra var att köpa tid.
"En dyr smak." nu jobbade min hjärna för fullt att avleda, men Lucifer var som en blodhund.
"Dyr? Är det en fråga om ekonomi? En man av er karaktär har råd med vilken kvinna som helst! Du skulle till och med kunna bekosta dig själv en trio med en man i leken, tro inte att jag är blind för dina åtgångar Martin, du är en man väl stadgad och det syns på hur du klär dig." svarade Lucifer, han hånade mig.
"Ursäkta, jag känner inte för att tala om min smak. Det är nog bäst för oss om vi båda njuter av utsikten istället för att förhöra varandra."
Lucifers blick igen, den sökte svaren jag inte ville frammana. Han hade mig på kroken, likt en mask vred jag mig. "Det är en annan slags ekonomi? Eller hur Martin?"
Mitt glas var nästan fyllt till bredden, hade jag inte druckit av det tidigare? Jag drog en djup klunk, var den starkare än vad den hade varit? "Låt mig va."
"Dyr är den för att du inte riktigt faller för medgivande. Är det inte så Martin?"
Jag frös till av rädsla, ja och kanske lite av alkoholen. Glaset föll i golvet och drickan rann ut över balkongräcket. "Vad vet du? Hur vet du?"

Lucifer hade glidit över till dörren som nu var den enda utgången för mig och stängt till den med finess. Nu vände han sig om och såg på mig.
"Du förstår Martin, jag är en entrepenör av ett sorts slag. En investerare. Jag investerar in intressanta personer, sådana som kan ge mig lycka och få mitt rike att frodas. Du är en sådan människa."
Jag skakade på huvudet.
"Åh, men det är du Martin! Jag har sett dig med dina älskarinnor. Hur de har vridit sig, hur de har bönat efter medlidande, efter någon form av förståelse och hur du har förnekat dem den minsta mänskliga handlingen som varit möjlig. Inte ens medlidande kunde du erbjuda, för deras lidande har alltid varit din drog. Du suktar efter att förödmjuka, vad bryr du dig om att du förstör kvinnors liv?"
Det måste ha varit alkoholen som talade. All min koncentration var borta, jag kunde inte undvika mannens blick, mannens gliringar. Alla tankar flög till alla stunder jag haft i ensamhet, alla de jag älskat. Hur de hade skrikit...
En våt fläck.
Förödmjukelse.
Lucifer böjde huvudet bakåt några grader och skrattade, men det var inte ett hjärtligt skratt. Det var den typen av skratt som endast kunde frammanas av ren ilvilja. Han hade vunnit."Känns det bra Martin? Är det skönt att vara personen på andra sidan filmduken? Tänk vad mycket du kan lära dig av att umgås med mig."
"Ja-jag vill inte umgås med dig något mer." stönade jag fram. Hela kroppen vred sig i spasmer av lust. Jag föll ner på knä.
"Vad får dig att tro att du har något val Martin? Din dag är slut. Min har bara börjat. Tillsammans kommer du och jag ha en fantastisk tid, och vi har blott en evighet för att lära känna varandra."

Hon slog mig. Slet av mig kläderna, varför hände detta mig? Jag hade bara varit på väg till bussen, hur kunde jag inte ha sett henne? Jag hade försökt streta emot men hon var för stark. Nu kunde jag känna henne, hon tog på mig, min själ hade svärtats. Jag kved.
Någonstans i mitt huvud ropade en röst: "Du har varit med om detta förut. Detta har hänt dig tidigare. Vilken sida om glaset var du? Du har varit med om detta förut. Detta har hänt dig tidigare. Vilken sida om glaset var du?" om och om igen.
Jag kände mig förnedrad.
Förödmjukad.
Det var andra gången jag mötte honom, fast denna gången i skepnaden av en kvinna.