Memoirs of an open mind

Ett hjärta fruset, ett isblock, en staty. En kvinna och en man. 

Må de vara lyckliga, må de för evigt söka varandra, hålla kylan intakt bort från solens evinnerliga värme.

 

Värmen spred sig. 

Sprickor. Schismer. Vatten bär statyerna ifrån varandra. I horisonten försvinner de nu, ingen kan se den andre. Tids nog kommer de inte ens komma ihåg varför det ens var en sådan stor sak. Saknad övergår snabbt i något annat, en vana. En vilja till överlevnad skapar barriärer. 

 

Fast det gör inget. 

Hjärtat är trots allt fruset.