Den dagen jag...

Jag stirrar ut genom mitt fönster
Allting är kålsvart
månen lyser
Mörkret drar mig till sig
det lockar
Det ropar mitt namn
jag vill men ändå inte
Jag kan inte hindra det som sker
Månen tittar dystert på mig
jag tittar tillbaks
Jag har ingenstans att ta vägen nu
bara in i den djupa skuggan
Ner i avgrunden
Det vill ha mig
det förstår mig
Jag lösgör mig från skenet i mitt rum
Jag kan inte vänta längre...

En svag skugga slukas av mörkret, ett slag som får kråkorna att jämra sig. Sedan tystnad...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback