Memoirs of an open mind

Snön föll på hennes nakna kropp

Han såg henne smälta

Vatten rann utmed kinderna

Förbi ögon som aldrig mer ser

Ut i ett inte som ingen vill uppleva

Bort från en värld som bara vill glömma

In i ett sorl där fågeln kvittrar än

Den sjunger för en förlorad själ

En vän, hemkommen

I gläntan av frost stod jag

Åskådaren på första plats

Beskådade jag hur allting föll

Bitar som inte längre passade in

Trots det är tiden inte slut

Hennes leende må vara fruset

När vintern sargat hennes kropp

Smälter vårens värme isen bort

Väntan verkar evig för den ynklige

Någonstans finns svaret skrivet

Det vet han inte ännu

Kanske aldrig

Låt honom leta tills han inte kan leta mer

När han väl finner svaret

Låt honom betvivla det en stund

Låt honom slitas i tveksamheten

Lidelsen väcker lustens eldar

Och när hon väl har smält

Skall han inte längre se

Svaret kommer vara funnet

Men för sent, ack så sent

För då vill han inte svaret veta

Nej, inget hellre vill han göra

Än att glömma det han förstått

För då är han redan blind.

När inget blir som man vill?

För den frågvise skall jag upplysa denne om att dikten inte handlar om tendenser till självmord utan har en helt annan mening som jag innerligt hoppas förblir dold under ytan. Med det sagt, ha ett gott nytt år!

Regnet trumma mot min kind

När en duns jag hörde nära

I den rev en iskall vind

Ack, för den kunde inte bära

Objektet var slitet, svart och nött

Svårt för ögat att förstå

Vad som låg där blött så blött

Tills jag se mer ej förmå

En död mans kropp låg framför mig

Och aldrig mer han röra sig

För livets låga brann nyss ut

Är hans tid på jorden slut?

Jag granskar denne dödes blick

Glasklar pärla i svart såll

Trots sitt hemska slitna skick

Ser han fridfull ut på håll

Close your eyes

Breathe again

Sleeping beauty

Sheltered pain

I am

Watching over you

And I am

Grieving for you

In you room

Saddened eyes

Darkened void

Where thoughts may die

I am

Watching over you

And I am

Loving you

<3

Mycket är sig likt.

Men mycket har förändrats.

Det är så det skall vara, så det kommer bli.

Så det kvarstår, men det inser inte vi.

Men i mitt minne sinar tankarna.

Och jag ser mig omkring i sorg.

För i hjärtat har mitt liv skuttat femton år.

Och jag har övergivit min trygga borg.

En större värld än moderns trygga famn.

Något annat än svart och vitt.

Ungdomens källa likt förbannat ror i hamn.

Det stulna hjärtat mitt.

Och inte ens här kan jag söka tröst och ro.

Då jag innerst inne vet.

Jag är långt ifrån den första individen som söker en bro.

Till den unikes hemlighet.

Men där nere skrattar han.

För min själ den vill han korrumpera.

Men inte ens skall själve fan.

Kunna mer än spekulera.

Hur kan makt god som ond, förändra min person?

När jag själv ej vet ut eller in.

Livets ironi kan icke få en mycket bittrare ton.

Människor från höger och vänster, de fortsätter att gå.

Och jag. Ja... Jag andas... Så jag antar att jag lever.

Titeln må vara lustig,

Den måhända friger dina tankar från deras kurra

Men jag försöker inte vara förnuftig,

Då mitt huvud har börjat snurra

Allt som jag tror är realistiskt

Kvävs av vad som en gång var

Jag försöker inte vara sadistisk

Men mitt plågade ansikte borde få egen avatar

Mina tankar är förvridna om jag så får be

Men faktum är att jag inte riktigt hänger me'

Denna dikt förklarar inget

Jag försöker bara få mig själv att le

För i detta dödstysta rum

Sitter min rörelsebefriade kropp

Jag är inte handikappad, kanske bara dum

Att jag inte ens lyckas analysera mina egna händelseförlopp

För vad tjänar dikter till

I slutändan är de bara budskap utan värde

De leder inte dit man vill

Utan är ett ledjus på färden

Nej jag skall inte grubbla något mer

Somliga läsare må väl hurra

Men vad som än händer eller sker

Fortsätter mitt huvud att snurra

In birth, 
we pray,
to torch the earth
one day

Resolve, 
evolve,
defy, 
deny
Our bombs lit up the pale blue sky

Endure, 
suppress,
be touched,
caress
Transform mortality into success

Repeat,
regret,
white grave,
bouquet 
Tears run down our cheeks so wet

Make,
and take,
rise,
and fall,
It’s an order soldier! Kill ‘em all!

Det finns en sanning bakom den här dikten och det är att den faktiskt är några månader gammal. Som några vet, har mycket förändrats sen dess. Jag tycker dock att den förtjänar att visas på min blogg plus att den är så hjärteskärande ärlig. 

To be blinded is a blessing

When there is no way,

For it to yell

Detta avslutar min Ice samling. 

Den första går att finna under "December 2006" tror jag. Rekommenderar dock inte den för någon.

Ice IV

Leaving traces of doomed youth
Never to understand mortals
By looking can we see the truth?
Or are we unaware of our minds portals?

Continuing through the wastes
Do our hearts turn into frost?
Is there an answer to it all?
Or are we forever lost?

Reveal your mystery 
Mighty statue made out of purest cold
Can we find an answer?
Will we all die old?

Gold clouds mans mind
Trust in life, never bound 
But only one Queen can find
What we all foresee won’t come around

Nay! Your soul is art