Skenbart
Regnet trumma mot min kind
När en duns jag hörde nära
I den rev en iskall vind
Ack, för den kunde inte bära
Objektet var slitet, svart och nött
Svårt för ögat att förstå
Vad som låg där blött så blött
Tills jag se mer ej förmå
En död mans kropp låg framför mig
Och aldrig mer han röra sig
För livets låga brann nyss ut
Är hans tid på jorden slut?
Jag granskar denne dödes blick
Glasklar pärla i svart såll
Trots sitt hemska slitna skick
Ser han fridfull ut på håll