Memoirs of an open mind

Med risk att låta väldigt sentimental kommer jag påbörja en blogg som har en karaktär av att vara väldigt onykter och väldigt osund för både mitt och ditt förnuft. Frukta inte! I skrivande stadie kan jag påpeka att jag inte inhalerat, injicerat eller helt enkelt tagit några som helst preparat och är därför helt och hållet mig själv.

Vad som har flugit i mig däremot kan jag inte svara för då det mest känns som om mina händer skriver åt mig och som om jag är den evige åskådaren, maktlös. Känslosam, men än en gång, maktlös.

 

Världen är full av vackra människor.

Jag talar ren och skär sanning. Vi säger det inte tillräckligt ofta, men för allt ont som händer och för alla otrevliga ting som i alla fall jag upplever finns det så mycket vackert att vi helt enkelt inte hinner med att reagera över dess sanna kraft. Så många uppskattningar som faller bort bara för att vi inte har tid, så många människor som dag ut och dag in lever i ovisshet eftersom vi bara tagit deras utseende och personlighet som en självklarhet i våran vardag.

En dag finns de inte där, och du kommer spendera resten av ditt liv sittandes i en gammal fotölj, undrandes över saker du kunde ha sagt samt komplimanger du skulle ha sagt. Ord du borde ha yttrat och människor du kanske skulle ha umgåtts lite mer med.

Tiden går fort och slutligen är du en gammal gubbstrutt, eller gumma, med inget annat än dina minnen och den så ihärdigt plågande tanken. "Tänk om?"

 

Ja tänk om.

För alla dessa människor som jag träffar varje dag, som jag upplever varje dag. De har ingen aning om vad jag anser vara så positivt, varför just dessa personer får mig att vilja fortsätta spendera tid på samma geografiska punkt varenda dag i flera år.

Så varför inte bara brista ut med en massa komplimanger? För att jag aldrig någonsin hört talats om en människa som överrusat andra med komplimanger utan att ha blivit kallad för läskig eller dylikt.

 

Var dag ser jag många ansikten som inte alltid ger ett intryck av glädje, men som alltid ger mig ett intryck av något bortom den vanliga barriären av känslor. Vissa människor speciellt har så unika karaktäriserande leenden att jag själv blir glad bara av att se dem. Andra är så otroligt söta och en tredje grupp bara rentut sagt vackra. Så många människor som bara går omkring och är vackra hela tiden, utan att anstränga sig.

Finns det en gud är dessa personer verkligen den lilla droppen med honung doppad in en smutsig flod av hemskheter och tristesser. Ordet förgylla är verkligen ingen slump, för det är vad de gör. Förgyller min och din vardag, så kanske vi också bör förgylla deras på något vis?

 

Många människor har det bara i sig, att vara så otroligt fin i sitt sätt. Söt i sitt utseende och vacker i sina drag, alla är unika och alla positiva och överraskande på en och samma gång. Själv har jag förälskat mig i en av de mest unika av sina slag, en otroligt vacker varelse med de absolut sötaste tendenserna en person kan ha att jag bara älskar henne mer för varje andetag, varje hjärtslag. Hon är det perfekta exemplet på en vacker människa som aldrig någonsin slutar upp med att uppmuntra mig att fortsätta existera.

 

Dessa människor, är en oas i öknen. Något unikt och fantastiskt. Så gör de en tjänst nästa gång du stöter på en sådan person, skänk en komplimang åt deras håll. Snälla? :)

 

 

Smile!

 

Jag skall försöka att inte svära.

 

Trots att det första jag vill göra när jag påbörjar varje blogg är att lägga in ordet "fan" som första ord i varje inlägg, som om det skulle lösa precis alla mina problem genom att bara klarlägga hur illa allting står till bara genom att uttrycka ett sällsamt ord med väldigt liten betydelse idag. "Fan", ja när började jag egentligen ha svordomar i mina texter?

När jag var yngre brukade jag alltid svära när jag skrev i ett väldigt upprört tillstånd, dock kan jag inte skylla på att jag var ung och oerfaren då jag gör detsamma nuförtiden också och min mognad verkar ha lyckats finna en tidsmaskin eftersom jag även nu introducerar svordomar i mitt vardagsspråk och i mina mer känslosamma bloggar.

Framsteg kan vi inte kalla det i vilket fall som helst.

 

Likväl vill jag bara uttrycka all denna frustration genom att bara skriva ordet "fan". Hur enkelt vore inte det? Att ha varje blogg baserad på denna svordom, att bara utgå från att allting i livet är en enda stor röra av makabert lidande och smuts som aldrig verkar rensas upp av någon gladlynt jävel. Se där! Igen med de onödiga svordomarna.

Ständigt påminns jag om hur mina texter aldrig verkar muntra upp, så denna skall jag se till att försöka lägga med en lite muntrare ton än vanligt, om jag lyckas vet jag inte förrän folk kommenterar texten som si eller så.

 

Min poäng med denna blogg? Ingen! Absolut ingenting som skrivs här har någon betydelse för dig käre läsare! Såvida du inte väljer att omfamna de små gnistorna man i alldagligt språk kallar för budskap. Kanske det finns något man kan ta åt sig även från denna text?

Låt oss se...

 

Det har kretsat en viss bisarr tanke i mitt huvud de senaste dagarna, nej ni gissade rätt, den är inte speciellt munter. Dock bestämde jag mig för att mot alla mina vanliga reaktioner göra någonting oväntat klarsynt av denna tanken. Ni förstår, jag var väldigt irriterad på hur lätt ungdomar, yngre tonårstjejer är väl egentligen min riktiga målgrupp i detta fall, säljer sin kropp och själ för lite focus på bilddagboken. Inget nytt tema för min del då jag vill minnas att jag försökt blogga om det förut. Så jag började helt enkelt för sakens skull gå in på lite sidor här och där och lägga en ärlig kommentar utan de vanliga klichéerna man kan fånga (goda som onda). Självfallet fick jag den inte så pass klarsynta responsen jag förväntade mig från en primitiv hjärna som deras bevakare (då personerna ifråga var artiga nog att glänsa med sin frånvaro) och väldigt snabbt blev jag utsatt för påhopp där jag kallades för finfina ord som "äckel" och "idiot". Tja, ni kan nog använda er fantasi bättre än vad jag kan beskriva i det här fallet.

I vanliga fall hade jag bara suckat, stängt av min webbläsare och bekymrat mig över människans bittra öde. Onekligen var det slutresultatet av mina bedrifter den dagen. Fast jag tror bestämt jag drog ner en del ungdomar med mig i fallet så att när jag stupade i detta verbala krig som utbyttes mellan mig och samtliga på dessa sidor var jag långt ifrån den ende som låg sårad på slagsfältet. Med andra ord var det många andra ungdomar som antingen tänkte efter vad de egentligen försökte säga till mig eller en del som slutligen höll tyst, alternativt tog åt sig. Jag jublade självfallet där jag satt åt att det kanske finns hopp för dem ändå, men då hände det absolut märkvärdigaste. Ägaren av sidan raderade alla kommentarerna.

 

Så mycket för den omtanken.

Slutligen, vad jag försöker säga när jag delar med mig av min inte så händelserika vardag är att ibland glänser det till för mänskligheten... Tills någon nöt går och förstör allt. "Det krävs blott en för att sänka ett skepp" borde nästan vara den demokratiska slogan som skulle ha spikats upp på vita huset eller andra viktiga geografiska punkter. Självfallet en väldigt dum idé eftersom många hade blivit så uppblåsta att de slutat upp med att rösta.

Lättare att skylla ifrån sina brister på något/någon annan än att ta åt sig själv inte sant?

 

That's right! Nu talar jag om er alla, inkluderat mig sjäv.

Oj oj oj! Jag tror bestämt att min blogg fick en muntrare ton! Låt mig då sammanfatta den med att jag inte alls känner mig väldigt munter, men mitt enorma ego verkar inte tillåta mig att vara ens hälften så munter som texten jag skriver just nu och att jag fortfarande har en stark känsla för att verkligen spräcka hål på några riktigt uppblåsta människor därute. I det här fallet är det de ungdomar som hellre visar upp sig halvnakna på bilder över nätet än gör något nyttigt av sig själva, kalla mig inte kristen eller konservatistisk då inte någon av dessa stämmer alls bra in på mig eller sätter er själva i någon bra sits för den delen heller.

Kristendomen är lika sanningsenlig enligt mig som Bamse och konservatism är väl det jag försöker kämpa mot då människan alltid varit vulgär!

 

Nä nu skall jag nog ta och sova. Har varit en lång dag.

Jag antar att det finns individer jag älskar, och tycker om med för den delen. Bara så jäkla synd att det skall krävas en person för att förstöra får så många andra, och att i det här fallet verkar det vara fler hemska människor än goda i den svenska vardagen.

 

Tåls att tänka på.