Memoirs of an open mind

"Ibland känner man sig otillräcklig, ibland som vad man än gör går något snett. Ibland gör man något fel och det resulterar i en form av långsam men sakta avsky från ens vän som till slut resulterar i att man anses jobbig. Jag kanske är jobbig? Inget jag själv kan bedömma. Å andra sidan, och tro mig när jag säger detta, har jag gjort nästan allt som står i min makt för att räcka till åt människor som behövt min hjälp och de flesta har uppskattat den vilket värmer mig otroligt mycket. Men ibland räcker inte allt till och vänskap går förlorad. "


Yo!

Detta är som sagt en uppföljare då jag nu har bestämt funderat klart kring ämnet. Eller i alla fall fått en mer tydlig bild över vad jag anser vara problemet.

Hur hanterar man en konflikt som att man faktiskt känner sig otillräcklig? Hur lyckas man lösa ett gräl? Hur vet man att det ens går att reda ut ett missförstånd? Hur vet man om det är ett missförstånd överhuvudtaget?

Oftast räcker det med lite god vilja och en rensinnad konfrontation mellan två människor för att lösa eller i alla fall klargöra för varandra vad problemet verkligen är. Det är den enklaste men trots allt den svåraste lösningen som finns. Det krävs mycket mod och viljestyrka för att konfrontera en människa man har något otalt med.

Men just nu skall jag fokusera på delen jag skrev om förra gången.

 - Det slog mig efter att jag skrev förra gången att jag visst varit med om fler situationer där man sakta glider ifrån varandra. Vare sig det är en konflikt mellan mig och någon eller inte.
Ibland så går det helt enkelt inte.
Du kan även konfrontera personen eller verkligen försöka att hålla kvar kontakten och den gnutta vänskap som finns men det krävs faktiskt viljestyrka från båda sidorna för att vänskapen skall bibehållas. Där är svaret på mitt problem och enklare än så är det faktiskt inte. Märker man att den andre/andra inte anstränger sig så kommer det i vilket fall som helst att ta slut eftersom du förr eller senare ger upp eller tröttnar på att kämpa.
Livet är hårt, så ta och njut ordentligt av stunden för det är vad som räknas i slutändan! -

Det gäller att välja inte bara på vad man själv tycker om personer utan efter den personkemin som faktiskt existerar. Det gäller att faktiskt vara så säker så man kan säga: "Min vän kommer inte bryta kontakten med mig!", helt säkert utan någon tvivel. Då snackar vi om att känna personen väl eller helt enkelt känna den biten av personen. 

Personkemin är även viktig i konflikter. Svårt att utveckla ämnet just nu så jag bytar vinkel lite:

Det gäller att faktiskt kunna reda ut en konflikt med det samma, det är så enkelt att allt bara lägger sig inombords... Lager på lager tills det blir som en ilsken liten bubbla, redo att explodera. Metaforen stämmer. Det känns faktiskt så. Hur jobbigt det än känns eller hur tråkigt det än kan vara att förstöra en god stund är det lika bra att få konflikten ur vägen. Ris före Ros som min gamla scoutledare brukade säga innan han var tvungen att sluta pga åtal för pedofili.

Känner någon av ironin?



Detta är som sagt bara en stor tankebubbla egentligen, kommentarer är alltid hjälpsamma. Ofta brukar mina svar ligga inbäddade i kommande texter.

Ciao foks!


                        

Yo! Sjukdomar och mycket djup Nine Inch Nails musik är som upplagt för tänkande...

Och vad händer när jag tänker? Jo jag blir mig själv, den där lilla ledsna, patetiska typen folk helt enkelt inte får lov att lägga märke till. Jo jag är helt seriös.

Har ni tänkt på hur lätt det är att bara i detta nuläge föreställa sig ett gäng med människor som man känner, tänka efter vilka man prioriterar mest och sedan bara slänga bort resten åt den dära "second hand" högen ifall ifall. Jo tänk efter lite, det är inte så svårt egentligen eller hur? Det är inget man talar om eller skyltar med. Men så är det faktiskt. Låt mig ge ett visst ultimatum för den som fortfarande förnekar det hela:

Efter att ha slutat högstadiet eller efter att ha tagit stundenten, hur många höll du kontakten med efteråt? Kan väl vara ett par stycken gissar jag, hur många lovade du att inte tappa kontakten med? Tänkte väl det.

Och så enkelt är det foks! Vårt liv, de val vi gör. De valen märks även på den arsenal med vänner man har bakom sig som stöttar en. Bara faktum att jag valde att sluta spendera min fritid på scouterna lika mycket som jag en gång gjorde har lett till att jag i princip förlorat den kontakt jag en gång hade med ett större gäng av vänner som jag faktiskt värdesätter. För det var ju okej att jag stack och gjorde saker utan dem då vi aldrig hade gått på samma skola men nu har de i ett år gjort saker tillsammans utan att ha frågat mig i majoriteten av dessa saker. Då börjar jag att gnälla.
Har jag någon rätt till det?

Det är inte precis som om jag totalt förlorat kontakten, vi känner varandra och pratar ibland och vi gör saker tillsammans. Men det är bara en minoritet av vad dem gör tillsammans.

Jag är inte arg på dem för vad de gör, det som sker händer med all rätt. Det var ju trots allt jag som valde att spendera mindre tid på scouterna.

Samma sak sker hela tiden, om och om igen. Jag slutar gå på handboll och börjar gymma istället, nya människor på gymmet och ingen kontakt med handbollskillarna. Jag börjar på Katedralskolan och får nya vänner där men förlorar en stor del från min gammla skola. Inte är det bara mig detta berör? Det händer oss alla.

Detta är ett faktum...






Del två

En andra tanke jag vill tillägna mina få läsare.

Det slog mig idag att vi faktiskt hanterar viktiga situationer som ett spam filter.
Tänk er en situation som att ni har ett gäng med människor, alla har en form av kris. Nu vet du vilka som faktiskt behöver din hjälp och vilka som bara söker uppmärksammhet.
Du är i alla fall helt säker på vilka som är vad men sanningen är lite annorlunda.

Vad du gör vore väl det vanligaste, antagligen så sorterar du bort de du finner jobbiga eller i annat fall bara vill ha uppmärksammhet. Beror ju på vem du är. Sedan tar du hand om de du gillar eller de som behöver din hjälp beroende på vem du är ännu en gång.

Men!

Ett spamfilter är aldrig vattentätt! Det goda kan fastna i filtret och det onda kan lyckas att tränga igenom. Vad jag vill fokusera på är det goda som fastnar. Vad man gör av det onda är bara en tidsfråga tills man väljer att ignorera det med. Men tänk på den människan ingen hör? Tänk på den som ingen ser?

För henne måste livet vara kaotiskt...






Del 2.5

Vad skiljer människan från djuren?




Del tre

Det här är inget klagomål utan bara en simpel tanke.

Hur kommer det sig att man ofta lyckas relatera gnäll till något väldigt personligt? Ofta är det antagligen något form av skrik: "Hjälp!"

Därför försökte jag faktiskt att inte relatera till mig när jag skriver den här delen. Men som vanligt kommer jag antagligen att misslyckas, vilket är meningen.

Bloggen är trots allt vad jag tycker, vad som pågår i mitt huvud och helt enkelt min syn på livet.

Om jag hade velat skriva om annat hade jag väl valt att ta en utbildning inom journalistik eller också hade jag bara skrivit krönikor där allt handlar om min syn på utvalt ämne. Men inte denna gång. Nu skriver jag dels om vad jag tycker och dels om vad jag känner. Den som vill, den läser.

Enjoy!