-space- (för s.k. fjortisar)
Måste vara svårt att inse att du inte är något. Du har inte gjort någonting, inte skrivit någon bok eller åstadkommit något alls.
Istället spenderar du tid på kläder, trender och att bli mer populär bland dina vänner. Du söker acceptans och uppmärksamhet genom utmanande bilder på din sida samt bevis på hur snygg/duktig du är. Faktum är att många sväljer betet. Många kommenterar även, ofta bara för att få dig i säng. Men inse, du är faktiskt inget. För du har inte tillfört någonting till mänskligheten och när du dör, kommer ingen veta vem du var. Förutom dina föräldrar, om du inte grälat med dem med. Känns bra att de enda som faktiskt håller av dig på riktigt är de du "hatar" mest...
-Välkommen till Sverige
Lonesome magic
How to love a scar
When the spell is broken
I fear it won’t reach far
Since it has spoken
Mystery cometh in silence
As we leave in peace and love
Finding any resemblance
Looking at the stars above
My heart is bursting
Given little time
To express it’s thirsting
For love in a heartbeats chime
The song of a lonely heart
Its sound sad, one of a kind
Considering it an art
To express thoughts, no one will ever find
When the spell is broken
I fear it won’t reach far
Since it has spoken
Mystery cometh in silence
As we leave in peace and love
Finding any resemblance
Looking at the stars above
My heart is bursting
Given little time
To express it’s thirsting
For love in a heartbeats chime
The song of a lonely heart
Its sound sad, one of a kind
Considering it an art
To express thoughts, no one will ever find
Tale of hearts
The choices are many
But leaves no emotion
Alone I suffer
It brings no devotion
Oh mother!
Tell the tale of hearts
Before I smother
And start falling apart
Let it be my guidance
For another lonesome day
Trapped in the dissonance
Even sound will remain astray
Foremost, beauty, but a word
Guidance there be none
Reality, another game as absurd
In tears, back home I run
But leaves no emotion
Alone I suffer
It brings no devotion
Oh mother!
Tell the tale of hearts
Before I smother
And start falling apart
Let it be my guidance
For another lonesome day
Trapped in the dissonance
Even sound will remain astray
Foremost, beauty, but a word
Guidance there be none
Reality, another game as absurd
In tears, back home I run