Memoirs of an open mind

Nej nu skall jag ta och fokusera på att sova. Vi får väl höras igen!

Nå då var det väl dags igen då! 

Jo jag har suttit de senaste timmarna med min bok och kan väl ge ganska positiva uppgifter kring utvecklingen. Jag kan däremot informera er om att boken kräver mer arbete och uppmärksammhet än vad jag var beredd att ge den från början. Det kommer kräva mycket arbete och jag behöver frivilliga till att läsa delarna allt eftersom de släpps. 

Vilket är snart...

Jag har redan två namn som jag kan lita på. Men jag hoppas på fler, behöver en del insikter om det här skall bli en seriös del.

För de två som redan anmält sig kan jag meddela att det snart kommer lite att jobba på och jag hoppas att ni inte sviker mig med arbetet, men å andra sidan så tror jag inte ni kommer göra no such thing. Därför jag litar på er!

Ah! För att komma till storyn. Var dag förändras och fördjupas konflikterna. Vad som till en början var en räddning blir bara ytterligare än fälla för huvudpersonen, och då har jag inte ens börjat med det verkliga temat i boken. Hitills har jag bara gett huvudpersonen en anledning att leta, en anledning att leva. Mer kan jag tyvärr inte avslöja då jag inte är alltför kär i internet och dess talang för att (inte) bevara hemligheter.

Så! Det är uppdatering nog för tillfället. Förvänta er en jäkla massa i den här stilen.

Det finns en sanning bakom den här dikten och det är att den faktiskt är några månader gammal. Som några vet, har mycket förändrats sen dess. Jag tycker dock att den förtjänar att visas på min blogg plus att den är så hjärteskärande ärlig. 

To be blinded is a blessing

Dagens sanning bland ungdomar vägs av i ord. Hur mycket sorgset du skriver bestämmer hur deprimerad du är och även hur mycket folk borde tycka synd om dig. 

FUck it.

Då menar jag vad jag säger, för när allt kommer kring kritan är hela vårt liv bara ett stort skådespeleri. Känslor är manipulativa och så är människor. Det är den rätta skådespelaren som lyckas att kamma hem rollen om han lyckas nyttja sina talanger på ett bra vis vill säga. 

Vad vi gör, hur vi uppför oss och även hur nedstämda vi är blir till slut bara något av ett beroende för uppmärksammhet väl synligt på sidor som bilddagboken, särskilt i fokus, jag hatar verkligen fokus.

För det är bara en anledning, eller uppmaning för ungdomar att lägga upp bilder på sig själva, varför inte exponera sig ännu mer när man ändå är fjorton? Visa vänster bröst när du ändå håller på och skriv hur svårfångad du är. Skriv hur ledsen du är samt hur oförstående din far kan vara trots att han betalar för dina helvetiskt dyra Gucci skor. Ja absolut. 

Tillåt mig, mina damer och herrar, att bortse från min vardagliga hyfs och citera något som jag läste under en bild som jag såklart såg i fokus:

"Spelar svår med spräckta hål."

Tänk på den ett tag...

Vi klagar på att det enda man ser i Pride festivalen är kåta människor. Ja men vafals, de är i alla fall ärliga. För vad vi håller på med bilddagboken eller sidor som Lunarstorm är att skapa ett privat fortplantningsprogram. Nej jag skojjar inte! Det handlar inte om, som jag en gång fick kommenterat, att jag har funnit ljuset och trackar ner på andra. Utan det handlar om diskretion. Det handlar om hur mycket folk exponerar sig i tv under rapvideos och även om hur mycket det borde vara tillåtet att visa. 

Nej visst, jag är ingen moraltant. Jag har inget emot nakenhet eller sex i överlag. Nej jag skriver gärna om sex. Men jag använder rätta termer och jag gör det på rätt sätt. Det är en skillnad att se Katie Holmes nakna kropp i en film med artonårsgräns och en fjortonåring som står i endast underkläder frivilligt framför spegeln och poserar endast för att folk skall kommentera hur snygg hennes kropp är samtidigt som hon själv tycker att hon är så "fet". 

-Skådespeleri.

Sen när hon faktiskt får negativa kommentarer av folk som inte orkar med mer eller som väljer att vara negativa brister hon ut i gråt. Absolut att hon valde att lägga upp bilden själv och "om man inte vill se bilden så behöver man inte heller klicka på den". Men å andra sidan skall man inte heller förvänta sig positiva kommentarer bara för att man har ett utseende. Dock inte. Verkligen inte. Det finns idioter överallt och i slutändan sårar man bara personen bakom kameran. Hon tror att det är så jäkla rätt för att folk uppskattar henne/honom (eftersom det finns killar som gör lika mycket fel i att visa upp sig på bilddagboken som kvinnor bara att jag tillfälligt glömde nämna det) men i den långa längan sårar otrevliga kommentarer mer än vad positiva hjälper till att stötta dem.

Slutsats: Stäng ner fokus. Stäng ner det och det omedelbart.

Allt är bara en stor scen, för vad som pågår bakom. Ah, han är snygg, han får min msn. Eventuellt träffas vi och vi blir sedan tillsammans eller så sätter han på mig och sticker. Alternativt utnyttjar jag honom och det går över ganska fort. I vissa fall blir vi båda lyckliga. I andra lägen slutar det riktigt, riktigt illa. 

Tror ni vi lever i en sagovärld?

Lägg ner fokus.

Då har jag väl börjat dra igång med min bok som tillfälligt ligger under titeln "Mannen på andra sidan".

Idéerna var sedan ett tag tillbaks samlade men det var inte förrän just idag som allt slog igenom. Med några få luckor i minnet för hur storyn skulle utvecklas satte jag mig ner för några timmar sedan och påbörjade vad som förhoppningsvis kommer att bli min första riktiga bok. Eftersom jag inte vill läcka ut mycket i förväg kommer jag bara skriva lite snabbt om utveckligen och sedan lite annat smått för att hålla mina tankar på hög frekvens. För det viktiga just nu är att jag har allting i huvudet och inte på papper.

Som sagt så har jag än så länge bara ett upplägg och en början. Min intrig är snart avslutad och den första konflikten har presenterat sig för huvudpersonen. Omedvetet kan läsaren nog märka av fler konflikter redan i början av berättelsen men eftersom de inte används förrän några tjugotal sidor längre fram kommer jag inte säga mycket mär om just dem.

För övrigt hoppas jag på en snabb utveckling för bokens skull, jag har beräknat att tiden för boken kommer vara ca 6 månader grovt räknat. Varför det kommer ta så lite tid är för det mesta för att jag kommer antagligen spendera en del av sommarlovets sista dagar till att skriva. Sedan kan endast tiden avgöra hur mycket ork och tid jag har över till att skriva. Men som sagt, spikat är det att jag skall gå igenom boken i December och möjligen läcka ut lite info om den.

Tills vidare behöver jag någon som faktiskt orkar med sig att finna den tiden till att läsa kapitel efter kapitel samt rätta vad jag skrivit och alternativt gå igenom berättelsen med mig och kritisera det som kanske inte ser så ljust ut för mig i berättelsen. Problemet är det att eftersom jag verkligen vill att boken skall bli av måste denne person faktiskt vara någon jag kan få tag på lätt samt att jag har en viss cirkel av tillit för just honom/henne.

Men om just du känner att du orkar lägga ner en viss tid på det här jobbet kanske du kan höra av dig. Jag är öppen för idéer och förslag!

Tills vidare är det allt. Hoppas någon kommer finna det i sig sedan att läsa boken när och om den blir klar...

Ciao!