Väldigt fint citat från en känd författare
"Ty i mig själv är smitt och nitat gallret, och först när jag själv krossas, krossas gallret."
Never a time
"It was never a time... Thruth hurts doesn't it, you wouldn't accept me as the guy I am and the guy I was. And that's why you never loved me, I was the wrong kind for you. All my life you were silently there. All my life in a world so unfair, all my life! And all I did? I let it pass me by. Now? I will never be free, I will always remember the day I hurted you, before I let it go and now? You just couldn't and I understand. Now I will be trapped in my memories forever..."
Angel
Sometimes I'd like to think about you as an angel, forget the words you said that day, the thinks you did behind my back, the man you really loved... Not me, never me! But there is one thing you should have known before you left me standing there... I loved you! Why do I know you like an angel? because you sent me free, now I know that love isn't the cure for my pain, the gun I'm holding in my hand, the one you left for me the only think i owe... That's the real cure"
Love
"Love is like fire, needs to be feeded, taken care of. Needs to be kept alive or else it will die and will never light up and burn the same way again."
Något gammalt
I live for the darkness, I live for the night. In my heart there's an endless fight. Should I love you, or could I possible be without your love strong? No I would then brake down and be thorn apart, it would be wrong. But still I didn't fall for you. Why is it so? It can't be right... No I am a shadow of myself and now I can not fight. For you, won't happen anymore. Cause you are the reason why I am who I am. Love can hurt you trust me I now, cause I will never be the same person and that is what i really feel and not a teenagers "thypical" show... No this is me now! /By Emil Pettersson
All my life I'll be haunted by, all my life just one moment in time. Until the day I die
Love
Love is beautiful. Love is strong. Love can fail. Love can be wrong...
Den dagen jag...
Jag stirrar ut genom mitt fönster
Allting är kålsvart
månen lyser
Mörkret drar mig till sig
det lockar
Det ropar mitt namn
jag vill men ändå inte
Jag kan inte hindra det som sker
Månen tittar dystert på mig
jag tittar tillbaks
Jag har ingenstans att ta vägen nu
bara in i den djupa skuggan
Ner i avgrunden
Det vill ha mig
det förstår mig
Jag lösgör mig från skenet i mitt rum
Jag kan inte vänta längre...
En svag skugga slukas av mörkret, ett slag som får kråkorna att jämra sig. Sedan tystnad...
Is
Skapade i det klaraste kristall
Formade av den skickligaste hand är ni
Vad döljer sig under ytan
Ni verkar så glada
där ni står
Fast på en tidlös plats
Dansande
kungen och dess drottning
Vem var ni i verkligheten
Hur blev ni för alltid smidda in i frostens kreationer
Bakom de kalla leendena ser jag ingenting förutom kristallklart fastfruset vatten
inget liv
Inget hopp
ingen framtid
Vad kan ni ge mig
Jag sitter framför de tidlösa figurerna
solens värmande strålar skiner och jag tynar bort med dem
Jag är trollbunden
om jag skulle kunnat hade jag varit is
Kunnat stå och bara vänta
ingen köld
Ingen glädje
ingen sorg
Bara väntan på att allting tar slut
ty allt har ett slut
Isen har sedan länge smält men jag sitter kvar
Jag stirrar på vattnet och huttrar
Varför rör jag mig inte
Du
Vad hände egentligen
Du fanns där i en evighet.
Jag älskade dig men du lät kärleken sakta tyna bort.
Du förändrade mig.
Vad som hände glömdes bort och här står vi på väg in i en ny tid,
hand i hand.
Du och jag leende.
Vi har varann.
Men hur?
Har mina önskningar besvarats?
Har jag smält?
Är detta kärlek?