Memoirs of an open mind

Efter en del intressanta veckor kommer ju det klassiska Emiltarutsinilskapåsamhället.

"jag e för snäll mott killar, nt konstigt att mitt hjärta har blivit krossats så många gånger"

Den här frasen är faktiskt tagen från en persons webbsida. Faktum är att jag känner den här personen väldigt väl och jag känner fler liknande fall. Vi kan kalla henne X.
X har haft fler förhållanden än vad jag kan minnas senaste året eller halvåret. Har hon såklart beklagat sig att alla killar hon haft ett förhållande med eller i alla fall en majoritet krossat hennes hjärta eller på någon punkt utnyttjat henne. Jag kan faktiskt gå så långt att säga att hon vid fler än ett tillfälle anklagat killar för att tänka med sina lemmar istället för hjärnan.
Jag kan hålla med om att vissa killar eller vissa människor är idioter, faktum är att de utnyttjar andra. Sexuellt eller bara rent allmänt.
Men detta förändrar inte faktum att X faktiskt inte haft ett förhållande som jag vet av där hon fakiskt älskat den andra personen. X har bara gått efter argumenten att vara i ett förhållande samt att killen varit snygg. Sedan har hon haft det väldigt lätt för att ha sex ganska så snabbt.

Nu undrar jag vem som gjort fel egentligen. Visst, det kanske inte är rätt att utnyttja, men är det så jäkla bra att bara göra saker för att tillfredställa samhällets krav på sig själv? Bara för att man skall ha en kille, är det då rätt att skaffa första bästa snygging? Sedan om snyggingen är ett svin får man faktist, enligt mig, ta smällen. Man blir utsatt för en del fel men man har delvis sig själv att skylla.

Därför har jag väldigt svårt att tycka synd om folk som gnäller över ett dåligt förhållande men som sedan dagen efter går runt på staden, utmanande klädda, och flörtar med närmaste person som verkar snygg. Detta gäller både killar och tjejer.

Som jag även skrev på min bilddagbok.
Folk som gör på det här sättet är överskattade och jag förstår inte varför andra då vill ha dem i sin vänskapskrets.