Mitt, jag, min, mina
Nu fick jag ta ut allt jag ville ha sagt om mig och vad jag tyckte. Jag tror alla behöver en stund att reflektera över sig själva och vara lite egoistiska och hey! Det är min blogg så jag hade all rätt. Men eftersom bloggen hitills dragit åt sig mest läsare då jag skrivit om åsikter och bjäfs jag står för får jag väl vinkla det hela och analysera mitt f.d. mindre utbrott samt kritisera lite. Have fun (:
Jag skrev vad jag skrev för att jag behövde ta ut alla mina känslor och tankar på papper och när jag var klar kände jag en välbekant tomhet men även ett visst lugn. Med andra ord hjälpte det än en gång att berätta för sig själv vad man tyckte för ärligt talat har jag inte snackat om mina problem med folk sen två år tillbaks vilket i sig inte är såååå smart och alla behöver någon man kan förlita sig åt. Vad är det då som gjort mig till så inåtvänd när det kommer till privata tankar? Folk har brytt sig men jag tror de inte kommit fram med sin hjälp tillräckligt, jo jag uppskattar allas hjälp men jag tror inte det finns någon idag som senaste året försökt bryta isen när jag varit deppig. Därför har jag tagit ut allt på papper. Vilket i sig är en bra nödlösning, något jag rekommenderar för alla att pröva minst en gång.
Om jag skall se det här "deppbloggandet" som jag själv kallar det ur en majoritets synvinkel så tror jag att folk helt enkelt har tröttnat på allt "gnäll". Många vill inte ha mer klichéartade texter med "ingen förstår mig", "mina föräldrar hatar mig ändå", "mitt liv suger" etc. Jo jag håller med! Men bara delvis.
Vi är ungdomar. Vi har all rätt att gnälla på samhället för det är vår enda tid i livet vi faktiskt kan göra det och skylla på att vi är just som vi är. Och ifall folk är deprimerade finns det oftast någon poäng med det hela. Inte alltid en bra poäng men det finns något bakom det hela därför kan man ofta lösa en konflikt genom att tänka steget längre:
"Vad vill personen få ut av detta? Vad är orsaken?"
Får man svar på de två frågorna kan man ofta även hitta en lösning och på så vis även lösa konflikten så man slipper att se fler deppbilder och fler sorgsna texter.
Pröva, det ger resultat!
Och för de som inte ser poängen med att ställa upp för sina vänner kan jag säga att er förstår jag inte! Hur tusan kan man inte ställa upp för folk? Det är en stor del av att vara äkta vän att man faktiskt är ett stöd i svåra situationer. Jag ställer mer än gärna upp för alla mina vänner för att det är väldigt viktigt för mig samt att det är en ren principsak.
Och om ni fortfarande inte förstår, vänta bara tills ni själva får problem. Ni anar inte hur mycket det betyder att det faktiskt finns någon som bryr sig och lyssnar istället för att kalla er emo som en stor grupp människor trivs med att göra på kända communitys.
Skulle vara kul att bli kallad gay/emo för att man visar sina känslor vah? Myyyspys! Tänk på det nästa gång!
Sen finns det självklart de som utnyttjar folks vänlighet bara för att komma fram till allt från att göra läxan åt en till att få lite uppmärksammhet. Notera att ofta är den här gruppen folk aningen egotrippade samt så tillhör de den gruppen där en person styr och resten följer. Känner någon sig träffad? Nej för de personerna bloggar inte för de har inget att blogga om. Kläder är ingen livsstil och inte smink samt brunkräm heller. Hint på vilken social krets jag menar? (:
Kläder och mode är kul att blogga om no offence, men den här specifika gruppen människor har inget annat att snacka om än just kläder och vilka som är fula när de själva har dränkt sig i så mycket smink att de är just det de räds för att vara. Fula och vardagliga! Oooooh, den sved ;) Rökning följer ofta för det är häftigt. Nä nu får ni faktiskt klara er själva för jag har lagt fram svaret åt er, nästan i alla fall.
Så kort sagt, ofta deppar människor av en anledning och behöver stöd av andra människor. Enkel psykologi! Men akta er för de personerna som faktiskt bara är depressiva för att de inte är någonting. Sådana människor är och förblir väldigt jobbiga. Nu tog jag ändå en viss ståndpunkt i temat men det får duga!
Sug på den karamellen!
Tills vidare foks!
Ciao!
alla behöver en vän ibland, och framför allt du. du som alltid ställer upp hela tiden.
och ja, tack för tipset för verkligen. de fungerar.
en sak jag också tänker på är ordet "emo". stör mig som fan på alla som går runt och säger det till folk för att dom klär sig annorlunda eller sminkar sig annorlunda. damn, dom borde ha stryk..
och en sak till. om du vill snacka någon gång, när som helst och inte har någon att snacka med. så finns jag alllltid på telefonen. PUSS
Hade jag vågat hade jag väl fyllt i namn och allt det där... men nu råkar jag gå på din skola och dessutom äga en högst oseriös blogg. Jag får väl helt enkelt kommentera för att kommentera inlägget..
Bra du skriver. Håller med till stor del, men det är lite tråkigt med unga som klagar på allt. Vi har det trots allt ganska bra, vilket man inte får glömma. Själv är jag väl en optimist i nästan alla fall, men ibland kommer det dagar då inte ens jag orkar. Och ja, papper är det näst bästa som finns. Det bästa hade ju varit att ha en riktig vän att prata med.
Måste tillägga att fjortisar suger.. eller nu har jag väl allt lite fördomar, men folk som endast tänker på det ytliga (fast ingen av de lyckas särskilt bra med sminket eller kläderna) och trycker ner andra för att själva mår bättre har problem. Jag förstår faktiskt inte hur de tänker, om de ens tänker. Att man kan vara så kall och fälla en kommentar i stil med "fan vad ful tröja" eller "jävla emo" utan att känna personen i fråga känns oerhört omoget. Är näästan glad för att ni nior ska lämna skolan.. nästan. I alla fall fjortisarna. Fast jag undrar om vi någonsin kommer bli av med dem på riktigt.
ha de fint :)