Memoirs of an open mind

Aldrig veta, aldrig tro

I mörkrets famn

Finns den ro

Lik moderns ord

Hon allt förlåter

I syndens stund

Hon giva glädje åter

När din timma slår in

Minns du nog ej

Jag var länge förlorad

Hydrans gap, blott en vilostad för mig

Oro finner sig ensam

Utan sorg och hat

All struktur bringar rädsla

Vi dricker blod ur deras fat

Levnad i sig ingen konst 

För den envises sinne

Att stå fri from korruption

Kan tänkas vara blott ett minne

Reflektion är knappast idyllisk

Vi väljer en parodi

Vad som en gång var en tanke

Lever nu i maskopi