Memoirs of an open mind

Tjo!

Tänkte ge den här bloggen ett ansiktslyft och fylla den med lite fräschare idéer. Går därför delvis tillbaks till lite argumenterande texter.

Vad händer i världen? 

Folk ritar, dansar, spelar instrument, talar och mördar. Alla gör det som de gör bäst och jag... Jag skriver. 

Inte för att jag tycker jag gör det bäst, men för tillfället är väl min skrift mitt slagkraftigaste vapen tills jag har makt att göra annat. 

Som jag vill minnas nämnde jag för en väldigt god vän att om jag hade sagt till henne hur min syn på det här samhället var skulle hon antagligen brista i gråt.

Jag kommer inte vara så vänlig så jag besparar min blogg detaljerna. Men vi börjar väldigt enkelt.

På 50-talet sades det av en inte alltför smart man att "kärlek bara är ett ord uppfunnet av män som mig själv för att få kvinnor att köpa nylonstrumpor. Varje människa föds ensam och dör ensam, det enda den här världen gör är att släppa en massa regler över ditt arma huvud så att du glömmer bort det uppenbara.", det uppenbara med den här texten är att tiderna har förändrats och även vår syn. Men väldigt mycket i det han säger är sanning.

Vad är kärlek förutom ett ord? Alla känner det individuellt och därför kan vi inte veta något annat än att känslan kan existera, men så vitt som jag vet kanske jag aldrig har kännt av äkta kärlek i hela mitt liv. Det kanske bara är ett ord för någon form av hormon som går genom kroppen och får oss att känna oss speciella och lyckliga för vi vet att just det människan är människan vi kommer att älska för resten av vårat liv? Sen några år senare upptäcker vi vår partner i säng med en annan...

Man föds ensam, inte lika uppenbart. Vi tas om hand av våra föräldrar som ger oss den livssyn vi kommer ha på världen för resten av våra liv eller om inte ge så präglar dem den ordentligt. För vår största källa av information och även läxor är just våra föräldrar. 

Sen kan man ju fråga sig var de finns när det gäller frågor som datorspel där det självklart finns ett problem med agressiva barn som tar ut sina agressioner på andra eller helt enkelt är så avskärmade av våldet i spelen att de inte känner speciellt mycket när de utför våldsamma gärningar i det verkliga livet. Var finns föräldrarnas intresse när Olle köper det senaste "Manhunt" och spelar det? Varför sitter de inte bredvid sitt barn när han spelar spel för att kanske se från tid till tid om det verkligen är något som Olle borde spendera sin tid och pengar på?

Är det kanske så mycket begärt av sina föräldrar att ha uppsyn över sina barn istället för att fokusera på det de anser vara viktigt som att jobba 24/7? Eller börjar det bli en ny internationell tradition att ju mer modernt samhället blir, desto upptagnare blir föräldrarna? 

Senast idag berättade min mor om för mig att en förälder inte hade hämtat sitt barn förrän sent från dagiset för att hon hade varit "upptagen". När min mor besökte ögonläkaren som råkade vara förälderns vän berättade han om för min mor att de hade varit och bowlat.

Jag förstår att alla behöver sin fritid, men när man skaffar barn har man ett ansvar tills barnet växer upp och flyger ut ur boet. Fram tills dess får man helt enkelt ta den fritiden man skapar åt sig själv, och inte bekosta barnets psyke. Vad jag menar med psyke är den tiden ett barn spenderar med sina föräldrar som försummas pga "pappa måste jobba övertid ikväll för det är en väldigt viktig sak som har hänt på jobbet" eller "mamma orkar inte just nu älskling, gå och lek med grannen eller något." 

Vart är världen på väg?

Varje dag när jag är ute och går på stan, uppför sig så nonchalant, så arrogant. Ingen bryr sig om sin näste. Allt skall vara tyst och anonymt och tack gode gud för alla alternativa klädstilar (jag menar det), de försöker i alla fall bevisa att de fullständigt struntar i vad folk tycker. De kör på sin stil...

Sen vet ju alla att det jag skrev ovanför inte heller är särskilt sant, de flesta som klär sig annorlunda eller dylikt vill oftast bara skapa någon form av debatt för att dra åt sig uppmärksammhet. Där sprack nästa bubbla. 

Vad händer när en stor skara klär sig likadant? 

Glöm ursäkten "det är för att stödja alla band jag älskar", det höll för tio år sen. Inte idag. För idag handlar det antingen om att bli accepterad av en grupp (social inkompetens eller uppmärksamhet), att synas (social acceptans... uppmärksamhet), att bli ignorerad (social inkompetens) eller helt enkelt för att man anser klädstilen vara bekväm eller för att man känner för att klä sig efter vissa regler därför att man gillar det. Sistnämnda tycker jag skall få creds, inte resterande...

Ohyezzz, nu är jag igång. Kommer att skriva sådant som ingen vill höra eller inte törs säga.

Jag är så jäkla trött på folk som inte vågar stå för sin sak, jag tycker inte om människor som måste befinna sig i centrum och som gör allt för att hamna där, även på andras bekostnad. Jag tål inte folk som svammlar på om sig själva och assimilerar allt med sig självt (något som jag gör nu men det är en blogg så...), det finns inget värre än folk som faktiskt står på sig men som inte heller kan stödja sina argument utan vars syn på något bara är en ren fördom. Racism accepterar jag därför inte, en sak att skämta en annan att tycka. Jag tål inte homofobi utan rimliga argument och vad jag verkligen inte klarar av är barnsliga människor.

Ja jag pekar på personer nu.

Hur fan kan ni tro att ni bara kan behandla era medmänniskor som ni gör och klara er undan? 

Allt har en konsekvens, allt!

För alla ungdomar, mig själv också för den delen för jag har även varit där:

Ingen idé att vika ut sig på internet om en massa obefintliga problem, är det verkliga problem: okej, men jag tror inte att det är något man skyltar med på bdb? 

Om det verkligen är problem så råder jag att man tar ett snack med sina vänner eller någon man litar på och sedan håller det för sig själv, för det finns så mycket onödigt gnäll på nätet så det räcker. 

Livet blir mer komplicerat, efter ett tag så ser man en helhet. Man kommer vara en del av en större helhet och då har man inte längre tid över självömkan, det finns inget sådant om man skall överleva i det här samhället. Allt som räknas är kompetens och karisma, intelligens och exploatering. Lev med det!

Kommentera nu gärna, jag vill höra ifall mina argument håller eller bara är onödiga! :)