Re-engage
Jag sitter här i mitt rum och repeterar låtar från gågna tider. Jag går igenom bilder från stunder jag sedan länge glömt. Den kombinationen har gett mig en väldigt skön känsla i magen.
Känslan man alltid hade som barn och även i yngre tonåren. Känslan av förväntningar i samband med att man ser allt som vackert i världen. Med den känslan följer sorgens vackra väsen, sorgen som man kände för några år sen. Sorgen som faktiskt var ärlig och som aldrig innehöll agressivitet. Sorgen som rakt igenom var ärlig och rakt igenom fantastiskt vacker. Jag kan inte sammanfatta mig tydligt nog så jag skall försöka med en metafor.
Direkt efter att du läst detta vill jag att du blundar och föreställer dig allt jag skriver, in i minsta detalj.
Du befinner dig på en stig belyst av månsken. Det är mitt i natten och du är ensam. Det regnar och du står enbart i en skjorta samt ett par shorts. Det tjuter mellan träden från vinden och framför dig skådar du en äng vars gräsmatta sträcker sig utöver en kulle. Du beger dig mot kullen omgiven av ensamhet. Det finns ingen där och du känner dig lättad. Här är du trygg men här är du ändå sårbar. På toppen av kullen sätter du dig för dina ben kan inte längre bära dig, du är överväldigad över allt det vackra runtomkring dig. Det är sensommar och regnet avtar till duggregn. Du börjar gråta, men inte för att du behövde det utan för att du känner dig så överväldigad och så ensam. Men på något vis känns det skönt för du vet att du kommer senare resa dig starkare än förut och lycklig. Fullständig och perfekt lycka.
Det kanske inte är så lätt att föreställa sig, men gör ett försök. Gärna för din egen skull, för du kommer att må bättre.
Jag tror att för mig är det här just den känslan jag behöver just nu. Jag behöver den för att den genomstrålar godhet, den är så lik kärlek men ändå så olik. Den tar inte på dina krafter och förväntar sig inte något i gengält. Den vill bara upplysa och förmedla men ändå stanna kvar för att fylla dig med förhoppningar och förväntningar. Den ger dig insikten i hur vackert allt kan vara. Den eliminerar dina tankar om att ge upp, den förstör en ungdoms problem. Det är faktiskt något jag skulle kunna offra mycket för att uppehålla var dag.
Men som allt gott kommer även den här känslan att dö ut och sedan återkomma nästa gång jag söker efter den. Antagligen kommer redan morgondagen vara som vanligt, jag kommer att återgå till vardagen som jag just nu vill bryta.
Vad tusan! Jag gör ett försök.
Imorgon skall jag för en gångs skull faktiskt konfrontera den enda personen som kan förändra min vardag. Imorgon kommer jag inte tveka. Önska mig lycka till!