union

Perspektiv är den klokes väg till framgång. Förnekelse den envises till överlevnad. 

Var befinner vi oss?

Idag när jag var på väg att ta bussen hem skådar mina ögon en gammal dam vars trångsynta tankar endast fokuserar på hur snabbt hon skall komma före alla andra in på bussen. Vad syftet med detta än är lyckas hon till slut tränga sig före kön beståendes av mig och tre till för att sedan raskt gå ombord, betala och sätta sig på den utvalda platsen. Trots att bussen i princip var tom. Besatthet? Ingen känsla för vad vi byggt upp och lärt oss att kalla moral?


Idag skulle vara en bra dag, idag var en bra dag. Faktum är att idag är en dag av väldigt få då jag faktiskt varit väldigt lycklig, sovit har jag inte men upplevt det har jag. Återupplevt, det med. Jag är evigt tacksam till dem som förgyllde min dag och till beskeden jag slapp få.

 

Men brister är brister och egoism är egoism. En moder röker trots att hon håller i en barnvagn, folk rör sig från destination A till B utan att så mycket som se på varandra. Tiggare hotar medborgare, medborgare klär ut sig till tiggare, tiggare ignorerar arbetsmöjligheter... Det var idag jag stötte på en tiggare som till synes och till mitt goda omdömme inte kvalificerade sig bland någon av ovanstående, trots detta lät jag min stolthet ta över och nekade honom mynt jag ändå inte hade samt förflyttade mig snabbt från den platsen då han osade av något gammalt. Den gamle ville antagligen bara ha sällskap, hur kan jag anklaga folk för att vara själviska om jag inte ens lyder min egen kodex? Ser jag den gamle nästa gång skall jag gladeligen ta ett samtal med honom och ge ett par kronor, det är mitt löfte.

 

Hur kan vi andas en frisk luft när världen vi befinner oss i omringas av mördare?

 

Ett brott är något som förtjänar ett straff. Mord är uppenbart och våldsmannen finner sig till svars om han inte lyckas undkomma något som vi en gång kallade för lag, vilket i dagens gryning inte verkar vara speciellt svårt om ni frågar mig. Till svars finner man i slutändan en gärningsman och straffet, även om det alltid är för tamt, är en påföljd. Inget sker utan en konsekvens. 

 

Min fokus finner sig inte på det självklara utan på vad jag kallar en metafor. Ett mord, mordet mitt ibland oss ingen ser. 

 

Genomsnittligt finner man en person i varje klass med en sexuell läggning ansedd avvikande från den "normala", trots det finner vi oss (jag med för den delen) i skämt om "bögar" för att det är en extremt komisk stereotyp ordet bringar. Brott som uppmärksammas och fattigdom samt konflikter i Skåne fokuseras ofta på invandrare vilket i slutändan ger oss ännu en stereotyp då vi har så nedrans enkelt för att omsluta folkgrupper i något jag på senare tid börjat kalla för nutidens Digerdöd. Trakasserier sker på människor som existerar mitt ibland oss, i en samtid. Även om detta må vara ett faktum ser vi dem inte och förnekar därför deras blotta existens, vi ger de inget annat val än att skämmas för sig själva eller att dölja något som faktiskt inte är deras egna fel. Gott folk, morden är många. Vi begår de varje dag. 

 

Vår dagliga inkompetens för att se eller talang för att ignorera ökar i styrka drastiskt som aldrig förr, inte eskalerar den tider som slavhandel eller andra världskriget. Men på sitt sätt har den höjt sig till nivåer tillräckligt kraftiga att korrumpera det friska sinnet. 

 

Mina påståenden är väldigt riktade och må så vara manipulativa, när ni läst detta och finner er kanske att det stämmer till viss del, kom då ihåg att ingen har rätt. Vad jag tycker är helt enkelt något som jag fått genom utbildning, uppfostran och egen bedömmning. Mycket jag talar om är moraliska tankar samt behandling av minoriterer så väl som majoriteter. Det "rätta" svaret är oftast det en demokrati väljer och bestämmer är rätt, om inte demokrati så självfallet någon. Därför kan jag inte ha rätt om inte fler personer tycker som jag och vågar stå för sin åsikt. Men inte alla, eller väldigt få kommer någonsin tycka som jag just för att det för tillfället inte passar sig på ett samhälle som i sin tur ständigt utvecklas. 

 

När jag ligger i min mörka grav, kommer jag inget tänka eller känna. Då kommer även det jag anser vara problem idag vara preskriberat, detta för att så mycket annat har hunnit gå förbi och utvecklas till en bättre lösning eller ett större problem. 

 

Ta helt enkelt inte varje ord förgäves. Jag är ingen diktator.

 

 

 

 

 

Felen är många. Många felar. Felet är i många. Och mångas är felen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback