Jul, jul. Stråååålande jul!
Jultider... Präglade av bloggtorka och en för stor dos pepparkakor.
Många människor kan väl påstå sig finna något magiskt i tiden då familjen är störst i en människas hjärta... Jag håller med dem. Till viss måtta.
Magin finner vi kring varje hörn, varje kullersten utgör en viss del av det magiska vi så själviskt och otacksamt ignorerar. Vi vet inte om vad vi har förrän det är förlorat säger dem, man kan undra... På många punkter håller jag med, fast hade vi stannat upp varje sekund för att uppskatta alla detaljer som skiljer vårat liv från andras, ja, då hade vi inte haft mycket till liv.
Man kan inte leva på drömmar.
Vilket leder mig till min andra punkt.
I tumultet av jobb/studier, julklappar och krav är det lätt för en annan att förlora sin mänskliga karaktär. Att bli en hjälplös maskin som till slut kupas under ansvarets stora skugga med en darrande hand.
Där befinner sig många, vet jag, vet du. Där kommer många hamna, så pass illa att i många länder är julen den tiden då det begås flest självmord. Inte i Sverige, tack gode Gud.
(Vare sig Gud är den man skall tacka kommer jag lämna för en annan gång. Men han bör veta bättre än att sända sina egna in i en deprimerande, egocentrisk död).
Men poängen kvarstår, varifrån kommer denna press? Varför skall vi ha så höga krav på oss själva? Hur i all sin dar skall vi ha pengar och tid till att köpa Bosse den där leksaksbilen?
Är det själviskt att ignorera julhandeln? Kan inte Bosse få en söt docka istället? ”Nä, elaka människa.”, skulle väl min moster svarat.
Suck... Nej, för min del kan Bosse gnälla bäst han vill, som tur är känner jag inte honom och kommer slippa hans krav av leksaksbilar.
Som tur är har jag skonats från krav i år. Min familj och vänner kräver inget, de ger en öppna händer för att jag själv skall bestämma. Vilket också har en hake, vad händer om man träffar en nitlott?
Då blir allt man får ett påkostat leende på en besviken människas läppar, och glöm att hon ger dig den presenten hon tänkte köpa i födelsedag. Hah!
Men det är en risk jag är villig att ta. För å andra sidan har jag ett fritt utbud av presenter jag vet kommer passa dem... Nu är det bara tiden som är en faktor.
Tiden präglar oss alla. Just nu präglar den mig negativt, hur du tolkar tiden vet jag inte. Min karaktär har gått halvvägs förlorad i allt tumult. Men jag skyller det inte på julklappshandel utan på min civila situation. Jag klandrar ingen egentligen, förutom mig själv.
Fast mina små obefintliga problem är inga att tala om. De finns, och de är en faktor tack vare tidens gång, det var poängen. Men jag är inte ledsen. Där har vi poängen.
Men men, en önskan till er vore väl fler seriösa kommentarer om ni vore så söta och snälla. Och gärna inga fler som uttrycker sig över att jag har en snygg header eller att jag bara måste skaffa de där skorna som finns på deras bloggar.
Tjejer och killar, mest tjejer... Jag läser gärna era bloggar. Om! Om responsen jag får från er är något annat än ”snygga bilder” eller hur bra headern är. Det klarar jag mig bäst utan.
Men jovisst är den snygg ;)
Ifall jag inte skriver något innan jul så vet om att jag har en otroligt tom hjärna, inget fungerar som inspiration just nu. Tyvärr...
Men ta vara på er!
