Vänskapens brant
På min tunga ligger du kvar.
En bitter smak vars substans redan förgiftat mina smaklökar.
Omskakad var jag aldrig, upprörd blev jag inte. Vi levde i lugn samlevnad. Inga konflikter, inga problem.
Sen kom hösten, ett nytt liv. För dig. Dina tankar slog rot kring sakliga ting, det spirituella släppte sitt grepp och människan jag en gång bedårade förvandlades långsamt till den motsatta sidan.
Vänskapen var falsk, du är falsk.
Men vad är jag? Som försatte oss detta apatiska sinnestånd? Hur egoistisk är inte jag som försökte hålla kvar den lilla gnista magi jag trodde fanns?
Du tinade till våren och blåste bort mot sommaren.
Jag hörde aldrig av dig igen...
Men ditt ansikte ser jag i lokalerna, ett smil tränger fram på mina läppar vid åsynen av dig, men jag ler inte. En hälsning slipper undan, men jag menar det inte.
Vi som hade så mycket gemensamt.
Jag saknar dig.
Jag saknar dig inte.
En bitter smak vars substans redan förgiftat mina smaklökar.
Omskakad var jag aldrig, upprörd blev jag inte. Vi levde i lugn samlevnad. Inga konflikter, inga problem.
Sen kom hösten, ett nytt liv. För dig. Dina tankar slog rot kring sakliga ting, det spirituella släppte sitt grepp och människan jag en gång bedårade förvandlades långsamt till den motsatta sidan.
Vänskapen var falsk, du är falsk.
Men vad är jag? Som försatte oss detta apatiska sinnestånd? Hur egoistisk är inte jag som försökte hålla kvar den lilla gnista magi jag trodde fanns?
Du tinade till våren och blåste bort mot sommaren.
Jag hörde aldrig av dig igen...
Men ditt ansikte ser jag i lokalerna, ett smil tränger fram på mina läppar vid åsynen av dig, men jag ler inte. En hälsning slipper undan, men jag menar det inte.
Vi som hade så mycket gemensamt.
Jag saknar dig.
Jag saknar dig inte.
Kommentarer
Postat av: Estelle
Du skriver sjukt bra! :)
Trackback