Void

En tår faller långsamt ner
I ett tomrum ingenstans
Tungan rör sig när jag ler
Ingen smak med noll substans

Förlorad bortom allt förnuft
En söndertrampad pusselbit
När jag andas kommer ingen luft
Någonting hör inte hit

Blicken bär nu bort min tro
Tills jag inget minnas vill
Stundom hoppas jag få ro
Sedan tar infernot till


Bakom står en gammal vän
En ledsagare ur nöden
Och skrämmer mig ännu fastän
Han kallar sig för döden

Hans hand är stel och mycket kall
Min kropp har slutat lyda mig
Marken öppnas och i ett fall
Säger han: "Det ordnar sig."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback