Ovisshet
Snön föll på hennes nakna kropp
Han såg henne smälta
Vatten rann utmed kinderna
Förbi ögon som aldrig mer ser
Ut i ett inte som ingen vill uppleva
Bort från en värld som bara vill glömma
In i ett sorl där fågeln kvittrar än
Den sjunger för en förlorad själ
En vän, hemkommen
I gläntan av frost stod jag
Åskådaren på första plats
Beskådade jag hur allting föll
Bitar som inte längre passade in
Trots det är tiden inte slut
Hennes leende må vara fruset
När vintern sargat hennes kropp
Smälter vårens värme isen bort
Väntan verkar evig för den ynklige
Någonstans finns svaret skrivet
Det vet han inte ännu
Kanske aldrig
Låt honom leta tills han inte kan leta mer
När han väl finner svaret
Låt honom betvivla det en stund
Låt honom slitas i tveksamheten
Lidelsen väcker lustens eldar
Och när hon väl har smält
Skall han inte längre se
Svaret kommer vara funnet
Men för sent, ack så sent
För då vill han inte svaret veta
Nej, inget hellre vill han göra
Än att glömma det han förstått
För då är han redan blind.