Dagens musik
Är bra.
Jag tänker inte börja med att vara helt sentimental och påstå att det var bättre förr eftersom alla vet hur många bevis som pekar på att så inte var fallet.
Nu talar jag om musik som producerats under låt säga de senaste tio åren. Självfallet har den inte blivit sämre än åttiotalets plastiga mainstream-låtar, men inte tusan har musiken förbättrats. Inte heller hjälper det att vi vanliga dödliga tvingas höra dessa låtar överallt!
Visst att en större publik (bestående av 14 åriga flickor i push-up och killar med blont hår och ett ansiktsuttryck som skriker: "DO ME!") kan uppskatta musiken men det betyder inte att vi andra måste höra låtarna överallt! Radion kan man stänga av, ja men då lägger vi in låtarna i populära tv-program. Stänger man av tv:n så finns de på Spotify och så fortsätter det.
Nu tänker jag lista låtar som jag personligen tycker är skräp, bara några få stycken, och kontra med musik där känslan fortfarande sitter kvar. Folk är välkomna att kommentera men vet om att ni skall ha en bra kontring och inte bara att "jag tycker den är bra". "Varför?", Undrar jag direkt
----SKIT----
Knockout - Lil Wayne
En absolut miserabel tolkning av hur man kan göra populärrock ännu mer mainstream, det är förvisso ett försök på kreativ blanding mellan rap och rock men resultatet är riktigt illa. Till att börja med har låten en enkelspårig struktur som verkligen inte bidrar med något, den en taktkänsla (bravo!) och lite gitarr som spelar en enkel melodi i bakgrunden. Var är känslan? Det finns ingen som helst soul bakom, allting som framgår i låten är relaterat med sex och är enkelt framtaget genom att använda metaforen knockout. Bättre kan du Weezy.
Ke$ha - allting hon gjort
Beat med smörja. En kvinna som kan sjunga lite men som inte har någon speciell röst whatsoever lägger fram den ena klichén efter den andra. Den som säger emot mig kan väl kolla in Milly Vanilly och se ifall de ens märker en skillnad, för övrigt är Milly också skit.
Jonas Brothers
Av den enkla anledningen att de faktiskt är en samling fåntrattar som framför musik utan någon känsla överhuvudtaget. Bara det faktum att de idag är kända för att ha sjungit i olika Disney-shower och sedan blivit kända tack vara Disney borde vara lika oacceptabelt som när Disney försökte mata fram artister ur High School Musical och Camp Rock... Ooops! Där var de visst med!
Ni kanske undrar varför jag inte nämner Lady Gaga. Får faktiskt erkänna att jag länge tyckte hon var en ganska meningslös artist som klär sig mer utmanande än vad hon har kropp och talang till. Klädesbiten har jag fortfarande inte ändrat åsikt om, vad hennes röst beträffar är jag villig att erkänna att hon faktiskt kan sjunga vilket är bättre än de flesta artisterna som matas ut idag.
---BRA SKIT---
För att när jag dör kommer jag kunna vara stolt över att mänskligheten lämnat efter sig en viss samling bra musik med en faktisk betydelse. Finns stora massor med musik som kommit ut under tvåtusentalet men jag väljer att fokusera på några lite äldre bitar.
Wake up - Mad season
Layne Staleys sista projekt innan sin död orsakad av en överdos. I wake up beskriver han kraftfullt hur beroendet tagit över, hur han inte längre kan stå emot och hur han vägrar inse faktumet förrän det i en snar framtid är försent. Tyvärr hade han rätt...
Heart of Gold - Neil Young
Ingen kan lämnas oberörd av detta mästerverk komponerat av smärta, kärlek och längtan. Så enkel i sin struktur men ack så djup och förtrollande!
Pushit - Tool
En av de vackraste låtarna som någonsin skrivits och komponerats av världens bästa band! Textens fantastiska stilistik kombinerat med en av de bästa manliga sångarna och en fantastisk uppsättning musiker som utgör ryggraden i ett band som aldrig någonsin kommer dö bort!
Hurt - Johny Cash
Nåväl, låten i sig är ju inte hans egna och jag hade lika gärna kunnat smälla till med Man in black eller When the man comes around. Fast videon är en av de mest rörande jag skådat vilket gör att den blir ett solklart val! Låten är för övrigt en väldigt bra cover på ett verk med samma namn skrivet och framfört av Trent Reznor som är den ende officielle bandmedlemen i ett annat fantastiskt band kallat Nine Inch Nails.
Long live the kings