Memoirs of an open mind

I ”De osynliga våldtäcktsmännen” skrev jag uteslutande om män och kvinnor som attraherades av att se inspelade autentiska filmer eller bilder av människor som blev våldtagna och hur fel jag ansåg denna ”verksamhet” var.

Denna gång tänkte jag bege mig in i en gråzon som är väldigt kontroversiell men sällan debatterad i dagens media eftersom folks åsikter ofta är kluvna i ett för-och-emot-läger så långt ifrån varandra att schismen nästan går att ta på. Nej, det är inget populärt ämne, desto mer är det därför värt att ta upp.

Eftersom det finns en inofficiell marknad för autentisk våldtäcktspornografi, ja hade 100% av tittarna som upptäckte dessa sidor/filmer blivit lika pprörda som jag skulle nätet idag varit obefläckat av denna ohyggliga subgenre, anser jag att man borde finna ett mer konstruktivt sätt att bekämpa dessa än genom att bara bannlysa allt autentiskt våldtäcktsmateriel, utan ta ett steg till! Likt pedofiler eller nekrofiler samt fler fetischer/sexuella intressen kommer begäret alltid vara kvar, sådan är min åsikt, oavsett vad datorer och läkare påstår (och de påstår heller inget annat). Precis som när två personer i ett enkelt & accepterat förhållande känner sig dragna till varandra känner dessa att det är upphetsande att exempelvis se folk våldföra sig på andra. Det kanske aldrig kommer fram, personligen tror jag inte att dessa människor någonsin kommer ha gunsten att skada andra. De kommer vara kvar med sina fantasier och kanske ta med sig dem i graven, men! Deras begär har ett inflytande, ju fler sökningar och kanske mer överföringar av pengar osm hittar sin väg till våldtäcktssp eller kränkning och antastningsrelaterad media på nätet, desto mer media kommer skapas inom genren och tillföra en växande siffra offer! De när elden med bensin! Man kaninte att ta kål på genren utan att bjuda igen med annat för att lindra smällen av nedskärningar samt nedstängningar. Som Nicorette är för röksugna.

Det finns redan exempelvis manga i Japan med barnpornografiskt innehåll, inte med riktiga barn involverade med andra ord, samma gäller för serier där förgripare våldför sig på sina offer. Såvida ingen kommer till skada, bortsett från chockerade åskådare, och det kan bidra till att minska antalet som dessutom filmas världen över, anser jag att man inte borde uppmuntra men tillåta i större utsträckning tecknade och animerade serier för att dra bort publiken från de verkliga filmerna och samtidigt ge dem ett annat alternativ att vända sig till när man, förhoppningsvis, låser sidor med olagligt media.

Det är inte någon ideell lösning, det vet jag. Men så länge ingen vill ta sitt ansvar och ge människor som begår sådana brott det straff de förtjänar och på så vis hindrar publiceringen av olaglig media på ett mer direkt sätt, tyvärr ingen verklighet ännu så jag anser att om man inte är supereffektiva på att bekämpa symptomenbör man i alla fall lindra den genom att stjäla de aktiva konsumenterna.

När jag blir arg spelar jag våldsamma tv-spel eller misshandlar min boxningssäck, när en människa har begär i överlag så är det bara naturligt att man tillfredställer dem med exempelvis mat, sex eller musik. Att tvinga någon sluta med sina begär är som att sluta äta godis, försök gärna! Det går, men nog är det svårt och återfallet är desto värre!

Jag är emot alla gärningar som kränker och ofredar män som kvinnor, människor som går emot dessa enkla regler avskyr jag och deras begär äcklar mig. Något jag heller inte kan förändra. Dock är jag vilig att kompromissa och om det bidrar till att motverka den pornografiska genren jag talar om, kanske bara med en promille, så är jag villig att tillåta att dessa konsumenter får begeistra sig i serier och filmer md skådesplerare eller tecknade figurer.

Är inte du?