Oh, black bird
Thou freedom everlasting
Enlighten me with thoughts
And I shall embrace its meanings
Tell me, oh black bird
How you sail the skies
No pity for the forsaken
As in the end, it all dies
Oh black bird, thou existence of no trouble at all
Seeing our soil, bare and brown
Leaving little greave as you fall
Through the skies down, down, down
Oh bird, your soul pure and free
A brand no money can buy
Never surrender innocence
Without it, there would be no sky
In my darkest hour
All I see is you
It dwells within me as a mighty power
My tears, but a lie that comes true
United, we make sense in a way
Apart, lonesome as a leaf
Whirling through the fog so dense
As on a cold November day
Oh bird, your laughter speaks of silence
In your illuminated eye
Never to cause any violence
Never to reply
Truly, reality isn’t anything like my friend
I live as the man I am with dying breath
When it all comes to an end
He won’t mourn my death
The blindfolded blessing
But every wave reaches the shore
Like I remember your hand caressing
From you, I cannot run anymore
My heart will never heal
If I can’t see the break of dawn
My paths, only darkness they reveal
Maybe I won’t succumb during this day
I’m finding no answers in which trust I may
Restless, I will fall
Body and mind, dwelling corruption
Will this be the end of it all?
You have disturbed my inner peace
And my narcissism has only one desire
Thou be my curse and life
Since you have set my heart on fire
There was no end, no fee
The beginning died one day
I saw you as a hollow tree
Whilst your spirit escaped my way
Leafs wither in descended autumn
As shall our friendship greet its fate
The desires lost in life’s pendulum
No words are as cruel as pronounced with hate
A cold snow covers up the past
Our broken hearts restored in time
The memories may forever last
Two years but one bells chime
Allena rosor finna ingen tröst
Aldrig veta, aldrig tro
I mörkrets famn
Finns den ro
Lik moderns ord
Hon allt förlåter
I syndens stund
Hon giva glädje åter
När din timma slår in
Minns du nog ej
Jag var länge förlorad
Hydrans gap, blott en vilostad för mig
Oro finner sig ensam
Utan sorg och hat
All struktur bringar rädsla
Vi dricker blod ur deras fat
Levnad i sig ingen konst
För den envises sinne
Att stå fri from korruption
Kan tänkas vara blott ett minne
Reflektion är knappast idyllisk
Vi väljer en parodi
Vad som en gång var en tanke
Lever nu i maskopi
Revolver
Mödan värd är död orsakad
Död mans hand ej övervakad
Finner dig så småningom i
Överlevnad som en parodi
Av allt kommet du skall återgå
Ditt ursprung ej finnas kvar
Vad vi vill skall återstå
Minnes ej om tio dar
Ty smärtan är abstrakt
Rädslan, naken återvänder
Ryktet håller du med all makt
Tills du vandrar i nedtrampade gränder
Vad finnas skall om det ej med möda
Tar sitt liv före sin tid, för att lätta sin börda
Vinet trots förförande sötma, smaka härsket ibland
Kanske finner vi tröst i död mans hand?
Memorial
The lonely hearts beating in choir
Was there any hope left for me
Or was I here to wish for more
Living in a reality I never saw
What little love could do to man
So I gave myself to a dream against all laws
The dream to live and die in sham
Living alone, dreaming, was a plague
All around me and on the inside i found total emptiness
Was there a way out
Or was this a reason to realize happiness
Now the dream is ending
My time here is up, still I feel lost
Thought to find reason why lonely hearts keep on beating
Thought I could understand reality, but I never do
It's the end of days
I'm alone
There were always ways
To understand, to help and save
But in the end, I'm done
*sham, alteration of English shame
Förlorad ungdom
Stanna upp ett slag min vän
Kan du ej se dig omkring,
se vad du missar
Världen blir aldrig som den en gång varit min vän
Men du befinner dig redan på nytt vatten, ett hav är ett hav
Du tar dig aldrig tid att njuta av din stund
Om du insett skönheten i nuet, se vad jag ser
Då hade du ej tynat bort som kvävd av dina krav
Världen är ännu ung
Ta den tid du behöver min vän
Än kan du leka kung
Än finns det en chans för dig och mig,
att vara unga igen.
Livets ironi
Vad är det vi lever för
Är livet en melodi
Skall vi för evigt vårat liv prisa
Eller sjunka i tragedi
Andra säger väl
Vi lever för varandra
Dock att leva utan skäl
Kan vara ett ursinnigt sökande,
tills man söker tröst hos andra
Det mål vi tros skall nå
Fars och samhällets lovord
Dess betydelse känns så små
När vi befinner oss på världens bord
Dagens barn är samhällets slavar
Till slut bryter vi ihop,
av tryck lik som slit gräver vi våra egna gravar
Förneka ej, det är exakt vad vi gör
Ja säg mig du, vad är det vi lever för?
Se men inte förstå
Att veta är inte alltid att se
Likt dig förstår jag min egen spegelbild
Då den stirrar tillbaks på mig
kan även den le.
Vad som syns är inte alltid vad vi är
Att se dig är inte alltid att veta
Dina ord, likt en ros har även dem sina törn.
Dina känslor är likt en man som du för evigt håller kär.
Om du hade kunnat släppa taget
Slutat leva i en dröm
Aldrig mer låtit det vara din svaghet
Hade även jag ej varit lika öm.
Nej våra läppar kan ljuga
Att dölja ett sårat inre kan vara att le
Det tar lång tid att glömma
Nej, att veta är inte alltid att se. 
Fear
Sometimes I feel a shadow behind me
A shadow that won't go away
No, it belongs to me and it calls my name
I turn around just to see my own reflection
My past, my future, my life is played in front of me
I feel empty, lost
It calls my name
When it stares at me I see greed, evil and hatred
I scream at it to go away but it laughs back at me
I am so alone
I give in, can no longer stand the pain
It embraces me, it's cold, so cold
Dikt av Nils Ferlin (som är såååååå vacker)
Dock göras mig dagarna långa
ibland i min gröna berså.
Är jag en av de mycket för många
eller en av de mycket för få?
Jag också, skulle man tycka,
kunde väl finna en bro
som leder, om inte till lycka,
så bara till vardagsro.
Nils Ferlin
Losing his mind
Väldigt fint citat från en känd författare
"Ty i mig själv är smitt och nitat gallret, och först när jag själv krossas, krossas gallret."
Never a time
"It was never a time... Thruth hurts doesn't it, you wouldn't accept me as the guy I am and the guy I was. And that's why you never loved me, I was the wrong kind for you. All my life you were silently there. All my life in a world so unfair, all my life! And all I did? I let it pass me by. Now? I will never be free, I will always remember the day I hurted you, before I let it go and now? You just couldn't and I understand. Now I will be trapped in my memories forever..."
Angel
Sometimes I'd like to think about you as an angel, forget the words you said that day, the thinks you did behind my back, the man you really loved... Not me, never me! But there is one thing you should have known before you left me standing there... I loved you! Why do I know you like an angel? because you sent me free, now I know that love isn't the cure for my pain, the gun I'm holding in my hand, the one you left for me the only think i owe... That's the real cure"
Love
"Love is like fire, needs to be feeded, taken care of. Needs to be kept alive or else it will die and will never light up and burn the same way again."
Något gammalt
I live for the darkness, I live for the night. In my heart there's an endless fight. Should I love you, or could I possible be without your love strong? No I would then brake down and be thorn apart, it would be wrong. But still I didn't fall for you. Why is it so? It can't be right... No I am a shadow of myself and now I can not fight. For you, won't happen anymore. Cause you are the reason why I am who I am. Love can hurt you trust me I now, cause I will never be the same person and that is what i really feel and not a teenagers "thypical" show... No this is me now! /By Emil Pettersson
All my life I'll be haunted by, all my life just one moment in time. Until the day I die
Love
Love is beautiful. Love is strong. Love can fail. Love can be wrong...
Den dagen jag...
Jag stirrar ut genom mitt fönster
Allting är kålsvart
månen lyser
Mörkret drar mig till sig
det lockar
Det ropar mitt namn
jag vill men ändå inte
Jag kan inte hindra det som sker
Månen tittar dystert på mig
jag tittar tillbaks
Jag har ingenstans att ta vägen nu
bara in i den djupa skuggan
Ner i avgrunden
Det vill ha mig
det förstår mig
Jag lösgör mig från skenet i mitt rum
Jag kan inte vänta längre...
En svag skugga slukas av mörkret, ett slag som får kråkorna att jämra sig. Sedan tystnad...
Is
Skapade i det klaraste kristall
Formade av den skickligaste hand är ni
Vad döljer sig under ytan
Ni verkar så glada
där ni står
Fast på en tidlös plats
Dansande
kungen och dess drottning
Vem var ni i verkligheten
Hur blev ni för alltid smidda in i frostens kreationer
Bakom de kalla leendena ser jag ingenting förutom kristallklart fastfruset vatten
inget liv
Inget hopp
ingen framtid
Vad kan ni ge mig
Jag sitter framför de tidlösa figurerna
solens värmande strålar skiner och jag tynar bort med dem
Jag är trollbunden
om jag skulle kunnat hade jag varit is
Kunnat stå och bara vänta
ingen köld
Ingen glädje
ingen sorg
Bara väntan på att allting tar slut
ty allt har ett slut
Isen har sedan länge smält men jag sitter kvar
Jag stirrar på vattnet och huttrar
Varför rör jag mig inte
Du
Vad hände egentligen
Du fanns där i en evighet.
Jag älskade dig men du lät kärleken sakta tyna bort.
Du förändrade mig.
Vad som hände glömdes bort och här står vi på väg in i en ny tid,
hand i hand.
Du och jag leende.
Vi har varann.
Men hur?
Har mina önskningar besvarats?
Har jag smält?
Är detta kärlek?