Memoirs of an open mind

Vad skiljer en mördare från en människa i tjänst?

Jag tror inte det är någon idag som inte spelat någon form av spel där du iklär dig rollen som någon form av superhjälte vars uppdrag är att skjuta dig igenom en hord av fiender för att senare nå ditt mål som antingen kan vara en president, diktator eller en omänsklig profet. I vilket fall som har vi alltid tänkt att karaktären vi spelar alltid är den goda. Han/hon är den som rensar ut all ondska.

Är vi verkligen så goda?

Den här funderingen skall jag tillägna en god vän vid namn Elias, det var faktiskt han som gav mig den första frågan som sedan har malt i mitt huvud sedan dess och till slut hamnat som ett skriftligt inlägg just här.

Vi diskuterade en rätt så känd spelserie som vi båda avgudar. Kallad Splinter Cell med sina uppföljare då vid namn :Pandora Tomorrow, :Chaos Theory, :Double Agent. Dessa spel har vi alltid tyckt om. En dag när vi som vanligt diskuterade huvudkaraktären, Sam Fishers överlägsna sätt att totalt krossa allt motstånd i en politiskt realistisk spelvärd ställde Elias frågan som löd liknande:
"Efter så många som Sam Fisher dödat finns det inte en chans att han kan vara frisk."
"Men han lyder bara order från sin regering, indirekt sitt land.", svarade jag då utan att riktigt ha tänkt efter.
"Ja men tänk nu,", sa Elias "skulle du ens tänka tanken att mörda en person? Sam Fisher lever ju praktiskt taget som en massmördare, enda skillnaden är att han lagligt sett får lov att mörda ett tiotal terrorister bara för att nå sitt mål, vad det än må vara."
Då slog det mig, han hade rätt.

Vad är det som skiljer en god människa från en dålig människa i samma situation?
Mördar jag min granne skulle jag blivit arresterad för mord. Men låt oss säga att jag var tränad av en svensk regering och att mitt mål var att mörda grannen för att han dagen efter skulle skjuta en viktig person? I den situationen hade jag varit en hjälte, i alla fall tills någon funnit bevis på att jag var den som var skyldig, då hade jag tagit smällen och blivit anklagad för att täcka för alla möjliga konspirationer min regeringen faktiskt håller på med.

Frågan är ju självklart den, att om jag mördar någon för att en högre sittande människa säger åt mig att göra det, skulle det kunna definiera mig som en frisk person i dagens samhälle? Jag lyder order, jag gör detta inte för mig själv utan för att skydda något viktigare, möjligtvis ett ideal. Men det är fortfarande ett mord och ett mord är oftast något en vanlig människa (eller definerad vanlig då enligt Sveriges lagar och principer) inte ens skulle våga göra under dödshot. Detta skrämmer mig men samtidigt fascinerar det mig oerhört. För om en sådan människa faktiskt kan mörda och tro att han inte gör det för sig själv utan för något större, kan han då klara sig undan alla skuldkänslor? Ännu viktigare; Hade han fått skuldkänslor om samhället hade sagt att mord var tillåtet?

Om vi hade levt i ett samhälle som sa att mord faktiskt inte var ett brott utan var lika tillåtet som din frukost, hade en människa inte varit så van vid detta dagens brott att han inte hade fått skuldkänslor? Eller panik för den delen.

Kanske det finns någon form av spärr inom oss, ett fängelse för odjuret? Kanske detta fängelse är mindre för vissa och större för andra? Den sista frågan skulle jag svara ja helt säkert på, vi har alla våra egna gränser oavsett uppfostran eller vad vi är lärda att följa enligt lag och ordning.

Nytt scenario: En organisation som sysslar med lönnmord på personer som faktiskt utgör någon form av skada för samhället. Men den här organisationen är olaglig. Därför blir alla medlemmar nerskjutna av en federal enhet. Alla agenter som medverkar får en klapp på axeln och ett "Bra jobbat!". Hur rätt är detta egentligen? Hur kan dessa agenter klara sig undan med ett mord? Skall vi inte alla dömmas likadant? Självklart inte, till och med jag kan inte hålla med på den delen. Hade vi alla dömts likadant hade det inte funnits en balans. Men det är ändå värt att tänka på.

Min åsikt är den att oavsett vem du är, det är inte alltid det du gör som kännetecknar för vem du är. Det är i vilket syfte som dina handlingar sker. Därför hade det varit okej att skjuta JFKs mördare innan han skulle mörda presidenten. För att även om det är fel att ta ett liv (enligt mig) så är det ändå det enda rätta när ingen annan lösning finns till hand. För om vi inte behandlar brott med liknande medel ifall vi måste så kommer ju de värsta av brott fortfarande att fortsätta för en människas fängelse varierar i storlek. Alltid.