16:e Mars 2014
Hur många evigheter måste en människa existera innan han äntligen kan skatta sig lycklig?
Svaret klingar ofta som vanligast: Inombords finner du lycka och det är bara du som kan påverka dig själv.
Fast vad gör en människa när han tror att han funnit lyckan, att lyckan för honom innebär att ta hand samt älska någon annan. Vad gör då den personen om det faktiskt finns så mycket som en risk för att en annan människa inte känner likadant för denne?
Hur kan man förutspå händelser?
Hur många mil måste jag gå innan jag kan vara lycklig igen?
Månen skiner starkare än någonsin. Fullmåne.
Mannen vänder sin blick mot eldfacklorna när de fladdrar förbi i revy. Å som de små brandgula bubblorna lockar med sitt ljus, en sådan enorm trygghet det måste vara att tillhöra en av dem.
Likt en glasskärva i vattnets avgrund rör jag mig för evigt fram, låter tidens tänder slipa mig till nya former. Framåt ter sig mitt öde, tills jag återigen hamnar på sandkanten.
När du hittar mig vill jag fråga: Behåller du mig eller kastar du mig i vattnet igen? Men mina läppar yttrar inga ord, ty jag har inga kvar. Mina tankar är ett enda virrvarr.
Där någonstans ser jag ditt ansikte, i fullmånen kanske. Den lockar med sin förunderliga närvaro, en relik i vår moderna tid. Säg mig du: När låg du på rygg och blickade ut över stjärnhimmeln sist?
När såg du månen utan att ha precis ett dussin andra saker att tänka på senast? Kan du ens komma ihåg när det var du bara rensade huvudet från alla tankar och njöt av skönheten bortom molnen?
Du flyr, så mycket vet jag. Fast var flyr du? Vem flyr du till? När finner du svaren du söker?
Mina svar kommer jag aldrig finna, inte riktigt, för mig är det självklart och jag lär mig acceptera faktumet varje dag som går. Vet du ens vad det är du söker svar på? Har du ställt frågan?
Din värld kommer inte kastas omkull än, fast jag är inte säker om du kommer klara dig länge till så som du skenar. I den här takten lär ditt tåg röra sig i minst tvåhundra knyck, urspårat och klart. Har du valt din ändhållplats?
Inte allt behöver ha ett syfte.
Många gånger gör vi saker utan att tänka oss för. För det är jag ledsen.