Memoirs of an open mind

Jag ville bygga ett träd.

Men det ville sig inte, ty träd planterar man.

Jag försökte tvinga en sten att flyta, men inte heller det gick vägen. Stenen ville inte lyssna och sjönk prompt ned till bottnen.

Så till sist valde jag att så en ros, och det gick vägen. 

Ibland oroade den mig för i vind och blåst tordes den verka lite ledsen. 

Så en dag smidde jag en plan. Av mina drömmar blev en liten tunn textil. Jag lade varsamt tråden i gräset runt rosens rot.

I ringen kunde jag sedan spegla mina egna förväntningar och se dem speglas tillbaka. Glädjen över denna syn kunde jag inte uttrycka i ord så jag fick istället uttrycka det i arbete. Så jag fortsatte vattna, plocka, klippa och fylla på med näring.

Många år har gått.

Rosen står kvar än idag. 

Men är det av ringen den magiska krafter fått för att leva och frodas, eller av den styrka som den givit mig att fortsätta ombesörja den?